Jag har skrivit förut om att jag är bipolär, vilket är det enda arvet jag tycks få efter far  .  Det är inget jag kan fixa  och det är inget jag kan rå för.

  Jag har varit djupt deperimerad länge, helt apatisk. Det har jag varit sedan i höstas, sovit 14-16 timmar per dygn och varit helt orkeslös resten av tiden. Orkade inte äta min medicin och tillslut orkade jag inte prata med någon. Vilket gjorde både mor och min samtalsterapeut mycket oroliga. Det slutade med att min samtalsterapeut och en kollega klev in genom min dörr (som Jazz inte låst när han kom hem från skolan) när jag inte öppnade. Att jag var apatisk kunde man se direkt på hur det såg ut enbart i hallen.

  Blir mer eller mindre tvingad till akutpsyk i Sundsvall, jag ville VERKLIGEN inte åka, tror att det blev prat om polis, men jag kommer inte riktigt ihåg. (Depressioner kan påverka minnet väldigt mycket) Jag kan inte heller påstå att jag orkade protestera särskilt mycket eller länge.

  Ok, det här är allt jag orkar skriva för tillfället, men fortsättning följer.

  Kanske är en förklaring på sin plats, varför jag skriver det här?

1. Det är ett ämne som behöver pratas om, kan en enda människa läsa det här och känna sig mindre ensam är det värt att jag blottställer mig själv på det här sättet.

2. Jag tror att Jules vill skriva om vad hon upplevde och jag vill gärna att hennes synvinkel på vad som hänt kommer fram, för den är också enormt värdefull och viktig att läsa.

 

Jua

13 maj 2010 16:17

Jag ska börja skriva precis nu - blev otroligt rörd av det sista du skrev, och jag älskar dig!

Oj nu ringde precis en tjej från barskolan i Barcelona :D

http://jua.bloggagratis.se

 

Sandra

13 maj 2010 21:02

Vad ska jag skriva? Hoppas allt är bättre låter lite för banalt i detta sammanhang. Hade mina aningar att det var något åt det hållet varför du inte uppdaterat, men inte så allvarligt.
Jag tänker på dig och skickar en stor varm kram från Västerbottens inland!!

 

Bea

19 maj 2010 22:24

Vad hemskt! Och vad underbart att du är så öppen med det! Helt rätt. Det är det dolda som anses konstigt. Hoppas det blir bättre! Jag är alldeles för dåligt insatt för att kunna komma med annat än "klämkäcka floskler". Men hoppas du förstår vad jag menar.. Kul att "se" dig igen i alla fall!

http://aretsmama.bloggplatsen.se

 

Moi

24 maj 2010 04:06

Era kommentarer värmer så oerhört mycket. Ett gigantiskt tack!

http://vickileh.bloggagratis.se

 

jeppe

17 juli 2010 18:55

Jag känner igen mig, via det som hände mig när jag gick in i väggen...orkade inte göra ngt...allt var jobbigt, att handla var en aktion som tog timmar att förbereda och utföra...

Jag kom aldrig så långt som till "psykakuten"..och mår bra idag...Men det är ett smärtsamt minne..och ngt jag vet har hänt, och som påverkar mig idag..

PRATA...prata med dina vänner...gråt...skrik....behåll det inte bara själv, och stäng inte bort de som bryr sig!

http://baraenjeppe.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

smyger sig det man inte minns.    Ma petit Julie har gjort ett alldeles för kort nedtrampstamp i Vogelsee.   Vi åt vin och drack sushi igår (ja, jag har skrivit helt korrekt) talade om hennes gammelmorfar och hur ledsen hon blir över att Hass...

Heil och tack för att Ni finns; Ni som ärar konungariket Sverige. Ni som ärar den ariska rasen. Ni som ärar den Kristna tron och Moralen. Ni som ärar förtryck, rasism och hat.    Välkomna, Ni patrioter, naturdemokrater och sverigedummokra...

Hassan släppte ut hönsen igår, de vill i inte gå in sedan. Avfärden mot Stockholm skedde därför inte förrän rätt exakt 15.00. Hittad till hundpensionatet i Järvsö utan större problem och dumpade Wilma där och drägglade över omplaceringskatterna. hass...

och jag är en värdelös mamma!   Igår var jag med den långe sonen på HM och köpte jeans till honom (herravdelningen) Han försvann hela tiden, det gör han jämt. Jag tittar och tittar och tittar, han finns ingenstans. Nu är detta inget nytt fenome...

Sista pro(ö)vning inför kröningen av Heinz Gustav VII Adolf 00.01 11/9 slutade nästan i katastrof. Efter att ha haft skjortan på bild i över 20 år upptäcker han att Bajen-märket sitter på fel sida!     Suddigt, jo man blir suddig i kanterna ...