Jag tycker att hallowen är löjligt att fira, osvenskt och allmänt fånigt.

Ack, vilken mäll på nosen jag fick! Hallowenpartyt hos Trevor och Linda var en av de roligaste, trevligaste och mysigaste fester jag någonsin varit på.

 Trevor är amerikan och gjorde festen legitim i mina ögon.

Tackar de fantastiska värddarna och alla som var där för en underbar kväll.

Idag åker Jazz, Wilma och jag till Sundsvall för att fira Jules.

Fördelen med att bo i Härnösand är att, Sundsvall, Örnsköldsvik, Umeå och Luleå blir metropoler. Det är också häftigt att komma till staden där jag växte upp och se den med turistögon fast den är så hemtam. Det slår mig att Sundsvall är en vacker stad, fast det är ju också möjligt att jag ser den i ett sentimentalt, romatiskt skimmer.

Jag har börjat tycka att stenstaden är vacker, där finns många fantastiska fasader som vittnar om branden 1888 och hur träpatronernas rikedom byggde upp den. Stenhus är fortfarande inte riktigt min grej, jag föredrar de gamla trähusen i Östanbäcken, förmodligen just för att jag växte upp i Sundsvall.

Imorgon ska jag vara the sexiest witch you ever seen! Ser fram emot det, det var så länge sedan jag gick ut, klädde ut mig och så länge sedan jag sminkade mig. Det blir lösögonfransar, så jag slår verkligen på stort!

Magica De Hex, that's me!

http://www.i-am-bored.com/bored_link.cfm?link_id=53821

Det går inte att inte älska Stephen Fry!

Är det någon som undrar vad som är sexigt med detta?

Rösten, orden (ja, ord och språk ÄR  sexigt!)  och budskapet!

Du måste hela tiden kasta blickar över axeln.

Du kan inte gå ut för att kasta soporna när det är mörkt.

Du kan inte bo i Örebro och du kan inte vara 17 år, stå och vänta på bussen i Sundsvall.

"– Gärningsmannen beskrivs som svensk. Han är ungefär 185 centimeter lång, kraftig, nästan tjock, och har mörkbrunt hår. Bilen är en silverfärgad BMW från 2000-talet, men dessvärre har vi inget registreringsnummer, säger Stefan Edin."

http://st.nu/lokalt/selanger/1.2448799-flicka-bortrovad-och-tvingad-till-sex

Varför skulle hon varit rädd? Mannen som beskrivs ovan är ingen som ses som en "gärningsman" bara en gammal tråkig svensk! Det vet vi ju alla, att svenskar inte begår brott, det är bara människor med mörk hy och brytning som gör sådant.

I Sverige är pepparspray och tårgasspray olagligt, nu skulle ju dessa inte fungera särskilt väl i ett slutet utrymme heller. Det finns dock en en laglig spray (än så länge) TIW är en ofarlig men kraftig spray som förblindar och färgar.

http://bestbuysweden.com/product_info.php/cPath/21/products_id/28

En recension;

http://bestbuysweden.com/product_info.php/cPath/21/products_id/28

Keep safe!

Attans, nu ljög jag igen... Jag hade faktiskt trott att det skulle snöa idag. Molnen såg ut som snömoln. Jag har inget emot regn per se, men iskallt höstregn är inte det bästa jag vet.

Lyssnar på "The Rat Pack" och städar, slutet av oktober och jag längtar efter advent. Underbar månad december fram till den 23:e, jag avskyr jul. Så har det varit sedan min mormor dog, vi firade underbara jular där i Apsby. Den där sista julen 1984, var vi 13 st. Några år tidigare var vi tidigare hade vi varit 15, men morfar gick bort 1979 och farbror Otto något år senare.

Mormor älskade julen sedan hon var barn och hon älskade att ha familjen omkring sig.

Julbaket började traditionellt på Annadagen och lutfisken lades i blöt. Mormor fyllde år den 8:e så jag antar att stora delar var samlade även då.

Annadagen 1979 kommer jag särskilt väl ihåg, det var en söndag. Jag och pappa åkte och hälsade på morfar ssom låg på Hammars sjukhem 5 km bort. När vi kom dit var han väldigt dålig. Det enda han sade var "Hilma, Hilma."

Åtta år gammal fick jag då tala om för pappa att vi måste åka och hämta mormor, så det var vad vi gjorde. Han gick bort på eftermiddagen den 10:e.

Min morfar var en helt underbar människa, när jag var yngre och han var piggare, var han en underbart rolig och hängiven morfar.

Jag saknar dem så mycket, och är så ledsen att jag inte fick mer tid med dem.

Det var hemma, där i Aspby. När vi var utomlands och jag tänkte på hemma, var det alltid hos dem.

Som alltid när jag tänker på dem, börjar jag gråta och det vet jag att mormor inte vill. Det har blivit bättre, sedan en dröm 91 när mormor sade att jag måste släppa taget om henne, att hon inte riktigt kunde gå vidare, när jag inte gjorde det.

Oj, åt vilket annat håll detta inlägg gick, inte alls som tänkt från början.

var det riktig frost för första gången!

Nu undrar jag bara, när den kom till dig, Sandra?

fyller 19 idag.

Jag minns det som igår (lätt överdrift).

Kvällen innan hade hennes pappa gästspelat med något band (kommer inte ihåg vad de hette). Min bästa vän hade fått mig att lyfta en tung korg. Jag vill minnas att vi kom hem runt ett, den blivande fadern tämligen onykter. Vilket är rätt dumt, när den blivande modern har gått 13 dagar över tiden.

Jag vaknade vid 7 och insåg att jag läckte fostervatten. Vad gör man då? Jo, man låter den blivande barnafadern sova vidare och går ner i tvättstugan. Det är nämligen en dödssynd att föda barn utan att den finns rena sockar!

Jag ringde och avbokade tiden för ultraljudet som jag skulle på för att kontrollera att det fanns tillräckligt med fostervatten medan sockarna torkade.

Vid tvåtiden när den blivande barnafadern vaknat och jag hade värkar med 4 minuters mellanrum, ringde jag förlossningen. Beskedet jag fick av dem var att vänta, förstföderskor "tar ju så lång tid på sig".

Förmodligen ringde jag en gång till, så halv 4 fick vi åka in.  Då var jag öppen 8 cm. Hoppsan! Ca. två timmar senare var Jules född. Pappan var en klippa under förlossningen, jag tror att han tyckte att det var väldigt spännande. Jag fick lustgas och sög som fan på slangen (klarade inte av masken). Detta fick barnmorskan att byta till syrgas, jag märkte ingen skillnad. När huvudet var på väg ut gjorde det ont som fan, jag började skrika på bedövning, vilket det var försent för då. Detta fick mig att skrika 'Klipp då, klipp då', vilket de inte gjorde, sedan var det klart! Julia Sofia Viktoria såg dagens ljus (i det halvskumma förlossningsrummet). Jag fick två stygn och barnafadern klippte navelsträngen.

Uppe på rummet, började jag backa kring namnet. Skulle hon inte hetta Amanda (Var fick jag det ifrån?)? Då satte pappan ner foten och sade 'nänemensan, vi hade bestämt Julia', han går inte att rubba när något är "bestämt". Både jag och flickebarnet själv är evigt tacksamma för detta!

Ronny åkte hem, Jules sov och jag stod och tittade ut genom fönstret på det första snöfallet. Jag var livrädd, vad hade jag gett mig in på? Jag vet ingenting om barn!

Amningen gick inte direkt lysande, Julie ville bara sova så fort man lade henne vid bröstet. Detta skulle jag inte oroa mig för, det kommer (ha).

Vi kom hem, Jules och jag blev förkylda och låg mest på soffan och sov. Samtidigt höll vi på att flytta till min lägenhet i stan.

Flyttade och klara (förutom alla ouppackade kartonger) åkte pappan på turné, sedan till en studio i Skåne där han skulle vara kvar till jul.

Ensam med ett kolikbarn, som skulle få tillägg för hon gick inte upp tillräckligt i vikt. Julia tackade och tog emot, ingen jobbig amning mer (ja, hon är fortfarande väldigt lat!). Jag kan tillägga att efter jul när Ronny var med på BVC, och de fick se hans kroppshydda (1.84 60kg) så förstod de att de var inte mig hon bråddes på.

Hon pratade väldigt tidigt, har bara haft korta problem med tre ord, spagetti/gespetti, lejon/jellon och clown/clowmar. Clowmar kommer förmodligen från clowner, men det var ordet som stannade längst.

I sin ungdom var hon väldigt hälsomedvaten, hon ville bara äta välling, yogurt/fil och frukt. Burkmat vägrade hon, det åkte bara ut igen och hamnade överallt, utom i magen.

På den tiden var hon väldigt fin av sig, första gången hon var i Grekland (1 1/2 år) satt hon snällt och lekte med sin spade i sanden och tittade med stor förvåning på sin semesterkompis som bara åt sand. Enda gångerna hon var vild var när hon bajsat. På en restaurang där vi brukade äta, sprang hon in i den tomma lokalen och innan jag hade fått tag i henne hade hon fått tag i en tom colaflaska och kastat så den gick i kras. Restaurangägaren bara log, 'ingen fara, det är ju ett litet barn!'

Ett år senare när vi var på Thassos, beställde hon mat, 'gespetti'. Servitören blev helt bedårad 'ah, spagetti bolognese!'. Jag tror hon fick den gratis. Hon blev också bränd av en manet, en timme senare när hon äntligen slutat gråta, kom en geting och satte sig på hennes knä. Förståndig moder som jag är sade jag 'sitt bara stilla så flyger den sin väg', den getingen visste inte riktigt reglerna, så den stack henne iallafall och hon är fortfarande rädd för getingar.

Med detta vill jag gratulera dig på din födelsedag, ma petite Julie och det blir,

som alltid med låten du är döpt efter!