blir det ofta när man bloggar. Jag låg och tänkte på det igår när jag skulle sova.

Detta ledde naturligtvis till tankar om Kenneth Branagh's film, en av mina favoriter som innehåller (i mitt tycke) den vackraste slutscenen någonsin.

Därefter gick tankarna vidare till "The Bard's" ofta enormt starka kvinnor. Skrev han dem sådana för att de spelades av män, eller för att han såg kvinnor så?

Elizabeth I var drottning när han föddes, vilket måste ha påverkat. En favorit hos drottningen kunde knappast skriva om kvinnor som peckliga mähän.

Mycket att tänka på när det kommer till Shakespeare, som förändrade en värld med sina ord. Återigen drömmer jag om en tidsresa för att få svar på den eviga frågan, vem var han?

"And when love speaks, the voice of all the gods makes heaven drowsy with the harmony"

Love's Labour's Lost