var det riktig frost för första gången!

Nu undrar jag bara, när den kom till dig, Sandra?

fyller 19 idag.

Jag minns det som igår (lätt överdrift).

Kvällen innan hade hennes pappa gästspelat med något band (kommer inte ihåg vad de hette). Min bästa vän hade fått mig att lyfta en tung korg. Jag vill minnas att vi kom hem runt ett, den blivande fadern tämligen onykter. Vilket är rätt dumt, när den blivande modern har gått 13 dagar över tiden.

Jag vaknade vid 7 och insåg att jag läckte fostervatten. Vad gör man då? Jo, man låter den blivande barnafadern sova vidare och går ner i tvättstugan. Det är nämligen en dödssynd att föda barn utan att den finns rena sockar!

Jag ringde och avbokade tiden för ultraljudet som jag skulle på för att kontrollera att det fanns tillräckligt med fostervatten medan sockarna torkade.

Vid tvåtiden när den blivande barnafadern vaknat och jag hade värkar med 4 minuters mellanrum, ringde jag förlossningen. Beskedet jag fick av dem var att vänta, förstföderskor "tar ju så lång tid på sig".

Förmodligen ringde jag en gång till, så halv 4 fick vi åka in.  Då var jag öppen 8 cm. Hoppsan! Ca. två timmar senare var Jules född. Pappan var en klippa under förlossningen, jag tror att han tyckte att det var väldigt spännande. Jag fick lustgas och sög som fan på slangen (klarade inte av masken). Detta fick barnmorskan att byta till syrgas, jag märkte ingen skillnad. När huvudet var på väg ut gjorde det ont som fan, jag började skrika på bedövning, vilket det var försent för då. Detta fick mig att skrika 'Klipp då, klipp då', vilket de inte gjorde, sedan var det klart! Julia Sofia Viktoria såg dagens ljus (i det halvskumma förlossningsrummet). Jag fick två stygn och barnafadern klippte navelsträngen.

Uppe på rummet, började jag backa kring namnet. Skulle hon inte hetta Amanda (Var fick jag det ifrån?)? Då satte pappan ner foten och sade 'nänemensan, vi hade bestämt Julia', han går inte att rubba när något är "bestämt". Både jag och flickebarnet själv är evigt tacksamma för detta!

Ronny åkte hem, Jules sov och jag stod och tittade ut genom fönstret på det första snöfallet. Jag var livrädd, vad hade jag gett mig in på? Jag vet ingenting om barn!

Amningen gick inte direkt lysande, Julie ville bara sova så fort man lade henne vid bröstet. Detta skulle jag inte oroa mig för, det kommer (ha).

Vi kom hem, Jules och jag blev förkylda och låg mest på soffan och sov. Samtidigt höll vi på att flytta till min lägenhet i stan.

Flyttade och klara (förutom alla ouppackade kartonger) åkte pappan på turné, sedan till en studio i Skåne där han skulle vara kvar till jul.

Ensam med ett kolikbarn, som skulle få tillägg för hon gick inte upp tillräckligt i vikt. Julia tackade och tog emot, ingen jobbig amning mer (ja, hon är fortfarande väldigt lat!). Jag kan tillägga att efter jul när Ronny var med på BVC, och de fick se hans kroppshydda (1.84 60kg) så förstod de att de var inte mig hon bråddes på.

Hon pratade väldigt tidigt, har bara haft korta problem med tre ord, spagetti/gespetti, lejon/jellon och clown/clowmar. Clowmar kommer förmodligen från clowner, men det var ordet som stannade längst.

I sin ungdom var hon väldigt hälsomedvaten, hon ville bara äta välling, yogurt/fil och frukt. Burkmat vägrade hon, det åkte bara ut igen och hamnade överallt, utom i magen.

På den tiden var hon väldigt fin av sig, första gången hon var i Grekland (1 1/2 år) satt hon snällt och lekte med sin spade i sanden och tittade med stor förvåning på sin semesterkompis som bara åt sand. Enda gångerna hon var vild var när hon bajsat. På en restaurang där vi brukade äta, sprang hon in i den tomma lokalen och innan jag hade fått tag i henne hade hon fått tag i en tom colaflaska och kastat så den gick i kras. Restaurangägaren bara log, 'ingen fara, det är ju ett litet barn!'

Ett år senare när vi var på Thassos, beställde hon mat, 'gespetti'. Servitören blev helt bedårad 'ah, spagetti bolognese!'. Jag tror hon fick den gratis. Hon blev också bränd av en manet, en timme senare när hon äntligen slutat gråta, kom en geting och satte sig på hennes knä. Förståndig moder som jag är sade jag 'sitt bara stilla så flyger den sin väg', den getingen visste inte riktigt reglerna, så den stack henne iallafall och hon är fortfarande rädd för getingar.

Med detta vill jag gratulera dig på din födelsedag, ma petite Julie och det blir,

som alltid med låten du är döpt efter!