http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/karinpettersson/article13028372.ab

Både tänkvärt och bra skrivet.

Min personlige väckarklocka, Bamse hade tydligen kommit in med en sork och ville bli belönad. Jag har svårt att säga nej till min favoritkille, så det var upp ur sängen och fram med "ONE", Bamsen var dock inte nöjd med detta så gädda åkte fram ur kylskåpet, då blev han nöjd.

Vem kan neka denne stilige herre något?

   Inte jag!

Jag läser för tillfället, "Slutet på världsnyheterna" av Anthony Burgess, kommit till sidan 42 och kan redan meddela att den är fantastiskt bra.

Läste nyss ut Axel Sandemoses "Varulven" som är totalt underbar. Kommer snart att läsa om den. Har också läst "Katharina Blums förlorade heder" av Heinrich Böll, den var inte heller dum.

I vardagsrumstaket finns denna...   Har du inte läst "liftarens guide till galaxen" av Douglas Adams, gör det! Faktum är att vi tvingade Jazz att börja med det igår.

Dax att gå ut med dagens första sork på komposten och ta en dusch. Condolezza (ja, hon är svart, likaledes Nelson) drog till med att lägga två ägg igår, så nu har vi fem i äggkläckaren. Lite trist att behöva vänta i 21 dagar, för en som är lika otålig som jag.

Igår när jag höll på att sortera ut böcker från två kassar Hasse fått, hittade jag något väldigt intressant:

"Gula kliniken" av Charlotte Stefanson (pseudonym för Maja Björkman)

Handlingen är denna;

"Gula kliniken är en allvarlig bok om livets eget allvar. Författarinnan Charlotte Stefanson har upprörts av det lättsinne med vilket ofödda människoliv behandlas, och med sin bok  hon ge svar på frågan: ha vi någon rätt överhuvudtaget att förneka barnens inträde i tillvaron? Kunna vi med lugnt samvete avbryta liv, innan vi ha en aning om vad de kunde ha blivit om de fått komma till världen?

Och i så fall: under vilka omständigheter kan något sådant vara oss tillåtet?

  Sina åsikter i dessa just nu så aktuella problem  framför författarinnan genom doktor Jörn och syster Doris, vilka på "Gula kliniken" dagligen måste åse de mänskligt och socialt nedbrytande följderna av abortus provocatus. Doktor Jörn och syster Doris strida för att omdana sina patienters hjärtan, för att i dem skapa en sund livsglädje och livsbejakelse.

  En tidsroman, som återspeglar människornas kamp i nuet."

Åhlén & Söners Förlag

Jag läste detta högt igår, vilket fick till följd att den åkte direkt i vedlåren.

'Jag vill läsa den' sade jag.

'Då får du läsa den jävligt snabbt' fick jag till svar.

Så varför får jag inte läsa vad jag vill? Mannens eviga dominans över kvinnan, "Hans" bestämmanderätt? Det kan inte vara annat.

Jag får väl ta och läsa den "jävligt snabbt" eftersom åsikterna som utrycktes 1937 verkar vara rätt lika med vissa abortmotståndares åsikter av idag.

"Gamla böcker brinner bäst" säger Hans Majestät...

Jag är istället  "TVINGAD", att läsa "Enderby" av Anthony Burgess. Det är ju jättekul, så kul att jag måste köpa alla 4 böckerna om "Enderby" på AdLibris.

sovit större delen av dagen.

Säkert  en efterverkan från dyngboken jag läste ut i början av december.

John Le Carré's "The Secret Pilgrim" Ja, Jeppen du läser rätt, den var ren och skär dynga!

Ska jag likna den vid något så blir det en tändsticka, den lyser upp för  att slockna väldigt fort, det upprepar sig genom nästan alla novellern. Nästan som att vissa av dem inte ens gjorde det. Sedan irriterade jag mig vansinnigt på huvudpersonens syn på kärlek, han söker något slags ouppnåeligt ideal, bara för att efter ett tag, bli besviken. Hans fru existerar bara i periferin och hemmet som ett ställe att byta kläder på.

Det är sällan översättning och orginal är lika bra, men här är det faktiskt så!

Ring out, wild bells, to the wild sky,
The flying cloud, the frosty light:
The year is dying in the night;
Ring out, wild bells, and let him die.

Ring out the old, ring in the new,
Ring, happy bells, across the snow:
The year is going, let him go;
Ring out the false, ring in the true.

Ring out the grief that saps the mind,
For those that here we see no more;
Ring out the feud of rich and poor,
Ring in redress to all mankind.

Ring out a slowly dying cause,
And ancient forms of party strife;
Ring in the nobler modes of life,
With sweeter manners, purer laws.

Ring out the want, the care, the sin,
The faithless coldness of the times;
Ring out, ring out my mournful rhymes,
But ring the fuller minstrel in.

Ring out false pride in place and blood,
The civic slander and the spite;
Ring in the love of truth and right,
Ring in the common love of good.

Ring out old shapes of foul disease;
Ring out the narrowing lust of gold;
Ring out the thousand wars of old,
Ring in the thousand years of peace.

Ring in the valiant man and free,
The larger heart, the kindlier hand;
Ring out the darkness of the land,
Ring in the Christ that is to be.

 Ring våra tankar ut ur sorgens häkten

igår. På bussen till Thorsákir, lyssnade jag på "A trick to Catch the Old One" av Thomas Middleton, istället för Nick Drake.

Pjäsen publicerades 1608 och förmodligen skriven och först uppförd 1605.

En ljuvlig BBC radioproduktion med (vem annars) Alan rickman i huvudrollen som Witgood.

Strålande satir, underbart underhållande, påminner om Molière, men så mycket bättre. är är inte bara en girig utan alla är giriga. Middleton var något av en misantrop och de flesta av hans pjäser har en mörk syn på människosläktet.

Lyssnade när jag somnade och vaknade med ett eko av Alan Rickmans ljuva stämma i mina öron, kan inte vakna bättre.

(Får snart byta namn på denna blogg till "Alan Rickman fanblogg" eller liknande *rodnar* och Sandra blir den enda läsaren kvar)

något intressant! Endel är klockrent annat ställer jag mig väldigt frågande till.

http://www.gugglan.se/kultbok.htm

Kul för den bokintresserade.

med John Le Carre's "The Secret Pilgrim" finner den tråkig och för mig totalt ointressant, skall fortsätta ett tag till.

Jeppe, om du läser, så tycker jag att du verkar ha jävligt dålig boksmak just nu! Svårt att förstå, du brukar ju ha bra boksmak (dvs. bra= min)

Såg Die Hard för ett tag sedan, det sämsta jag sett Alan Rickman i. Jag skrattade ofta för den var så löjlig.  Lite orolig för att jag börjat skratta som Homer Simpson, "hihihi", försökte att göra det nyss, men det gick inte. Kanske Homerskrattet bara kommer när jag ser löjliga filmer, ska forska i vad som utlöser det.

Ikväll blir det buss till Thorsákir och kyrka på Domsöndag (stavas det med stort D?)

Jag antar att jag får spänna på mig skidorna imorgon för att samla mer enris, önskar att jag haft glögg och en bättre bok att läsa ute i skogen.

Lägger upp en dålig telefonbild från Augusti på lillefot (jag) och lilletass (Wilma) möjligen förevigt förevigade.