Harry Potter, jag har inte börjat läsa om böckerna än, ska vänta tills det blir "riktig" höst. Istället fortsätter jag med Sarah Waters "Tipping the Velvet" som jag verkligen hade glömt hur bra den var.

Vad har nu Harry Potter med detta att göra, kan man fråga sig? Det skall jag förklara, hittade en gammal bild på Wilma som Jazze tog på henne för 4 el. 5 år sedan. Då visste jag inte vem hon såg ut som, men nu vet jag...

Professor Sybil Trelawney. Ni som sett filmerna kommer att känna igen henne direkt...    

Alldeles för tidig morgon igen, jag skyller på Jules. Sedan hennes kolikdagar har jag aldrig sovit bra, eller länge på morgonen. Så nu tänker jag ta min frukost till sängen, öppna boken och sedan försöka sova lite till.

Sarah Waters "The Night Watch" i morse och det är för mig totalt obegripligt hur jag kunde tycka att det var en av hennes sämre böcker!!! Det är en underbar berättelse och den är inte berättad på ett konventionellt sätt.

Boken kretsar kring fyra personer, Kay, Helen, Viv och Viv's bror Duncan.

   Året är 1947 och efterkrigstidens kranka blekhet har kopplat sitt grepp över London. Borta är de krigsårens "do what you will, you might die tomorrow" känsla.

   Det du gjorde, vad som hände under kriget är i det förflutna, men det finns människor som delade det med dig, som delade det som nu är dina hemligheter.

   Spolar tillbaka till 1944. London börjar tröttna, det är svårt att leva fullt ut hela tiden, svårt att krama varje droppe av liv, ur varje sekund. Det är här vi får lära känna hemligheterna, som alla försöker dölja.

    Det hela började 1941 här finns roten till det vid fått veta innan. Det är här i slutet vi får förklaringen till Kay, Helen, Viv och Duncan.

   Sarah Waters berättar en vattentät historia med stora hål i, det kanske låter som en motsägelse, MEN det är det inte. Det är en historia som du och jag hör varje dag, genom vänner. Fragmentarisk men ändå hel, utan att blotta huvudpersonerna allt för mycket. Därför känns Kay, Helen, Viv och Duncan så nära och så levande.

ut med Wilma vid 23-tiden igår, var det så underbart stjärnklart. Det får mig alltid att tänka på "Harry Potter and the Philosopher's Stone" Chapter fifteen, The Forbidden Forest

'Always the innocent are the first victims,, he said. 'So it has been for ages past, so it is now.'

'Yeah,' Hagrid said, 'but have yeh seen anythin', Ronan? 'Anythin' unusual?'

'Mars is bright tonight' Ronan repeated,' while Hagrid watched him impatiently. 'Unusually bright'

Jag älskar dessa böcker, köpte de två första till Jules till hennes 9-års dag  (jag kollade i boken). Böckerna var ju vansinngt 'hypade' så jag var väldigt tveksam, oftast tycker jag att sådana böcker är värdelösa. Nu var det någon kampanj på Akademibokhandeln så köpte de där två första och väntade mig skit. På den tiden brukade jag läsa hennes böcker först om jag inte riktigt visste vad de var för några. Slukade dessa böcker och sedan var jag fast i vad jag tror är en livslång kärlek. Dagen efter hennes födelsedag beställde jag "The Prisoner of Azkaban" (kollade på Adlibris, är jag nogrann eller?) och insåg att även om böckerna är bra på svenska så är de fantastiska på engelska.  Jag har väntat och längtat samtidigt som jag sörjt eftersom varje ny bok närmat sig slutet. Jag har läser om dem ungefär en gång per år och alltid innan den nya kommit ut. Jag läser dem fortfarande varje år, de är gamla vänner att träffa igen, igår blev jag sugen igen. Det blir ett återbesök i J.K Rowling's fantastiska värld direkt efter jag avslutat Sarah Water's "The Night Watch"

Har vissa favoritbilder som jag använder ofta, är det meningen att jag ska lägga upp dem igen? Jag kan i vilket fall inte hitta dem. Nåväl jag överlever nog det också.

   "The Little Stranger" av Sarah Waters är så bra, har alldeles förlorat mig i den. Huvudpersonerna är alldeles vanliga (nåja mer el. mindre) problem har de och inte kommer de att vinna några skönhetstävlingar heller. Halva boken kvar så det här har jag inte tid till längre, måste skynda mig tillbaka till efterkrigstidens England, en försvinnande livsstil och något väldigt spännande mystiskt. Yeay!!!

avslutade jag i morse, länge sedan jag skrattat så mycket. Vissa kapitel var *asg* helt igenom. Lula and Grandma rules!

   Tidig morgon idag med, mellan 6 och 7, efter att jag läst färdigt boken blev det dator, spenderar alldeles för mycket tid framför den. Såg att vissa församlingar ska/funderar på att byta ut lätt-/alkofritt vin mot starkvin som skydd mot svininfluensan??? Vore det inte bättre med starksprit då, eller som tydligen flera kyrkor rekomenderar, individuella nattvardsbägere?

   Skuttade runt Murberget ca 1 timme med Wilma, 3.9 km (mäta sträckor på eniro, skitkul) hittade små, små kantareller. Någon som vet vart man kan få tag på ett avsågat hagelgevär? Isåfall sätter jag mig och vaktar.

   Pizzan igår var en besvikelse, det ansåg både jag och Jazze. Trist, Matverkstans (jo de stavar så!) pizzor brukar vara ljuvliga, lägger ner det där med pizzor ett tag nu. Dumt att jag inte orkade ta mig till affären efter min och Wilmas promenad. Det jag var mest sugen på var potatiskroketter, bearnaisesås och massor med tomater...

Hmm, det tog ett tag att läsa den, väldigt bra, men det finns långa transportsträckor som gör den tröttsam att läsa. Det där låter förmodligen som en motsägelse, men historien är fantastisk, förutom transportsträckorna då. Den innehåller också flera fantastiska citat (öhm, det är Oscar Wilde). Ni vet hur det är när man blir förälskad, varje gång är det större, bättre och mer fantastiskt, jag tänker ofta på det där. Hur kan det vara så?

Men Lord Henry förklarar; "Each time that one loves is the only time that one has ever loved"

Hur träffsäkert är inte det?

Läser mig igenom "The Complete Works of Oscar Wilde". Det började med att jag mer eller mindre tvingade Jazz att se "The importance of Being Earnest" brilliant film i mina ögon, jag älskar ordleken med Earnest. Jazz tyckte den var dålig fast jag försökte förklara ironin för honom, ironi är något han förstår utmärkt, men i det här fallet tyckte han inte att det var kul. Det är även möjligt att mitt suckande över Colin Firth och Rupert Everett, så vansinnigt vackra! Iallafall, någon dag senare föll mina ögon på "The Complete Works of Oscar Wilde" i bokhyllan, då måste jag ju naturligtvis läsa "The Importence of Being Earnest" för att kolla om filmen är en total omarbetning, det är den inte, förutom att man lagt en del scener i andra miljöer och att Jack/Ernest inte kommer med en urna med sin brors aska som i filmen utan bara säger att han fått ett telegram. Sedan läste jag "Lady Windermere`s Fan", "A Woman of No Importance" och "An Ideal Husband". Oscar Wildes son, Vyvyan Holland kallar "The Importence of Being Earnest" his "Last, and his most brilliant play". Jag kan inte annat än hålla med, den är lysande!

Nu har jag gått vidare till "The Picture of Dorian Gray" Har läst den tidigare men med mitt guldfiskminne har jag svårt att komma ihåg någonting!