att göra något, men vet inte riktigt vad, lyssnar på Jason Mraz. Är lite smått irriterad eftersom jag inte kan betala med kortet när jag ska beställa film, verkar vara något fel med banken, ATTANS!

   Började läsa "The Witching Hour" av Anne Rice för några dagar sedan, borde köpa en ny, för den här är väldigt sönderfallen. Samtidigt skulle det ju inte kännas som den var riktigt min då. Ska jag skriva i den köpt 960504 ersatt 000000 av en hel bok? En sak vet jag iallafall, att när jag köpte den här boken hade jag ingen aning om att jag skulle hålla min son i mina armar ett år och 16 dgr. senare.

   Jules, ligger  och snarkar lite lätt, trött efter nattens excesser antar jag, Jazz är ute. Kanske ska gå och köpa godis och lägga i badkaret, när han kommer in går han dit, lockad av doften (han har en avancerad godisnäsa) och haha surprise! Jag vrider på vattnet och skrubbar honom ren, ska nog smälta en chokladfudge över hans tandborste så lär han borsta tänderna också. Är jag smart eller vad?

   Nu tar jag min trasiga bok och lägger mig själv i badkaret så att jag föregår med gott exempel!

att jag har blivit lite besatt av Harry Potter, men det är hela familjen. Iaf. så visade jag Jazz The Harry Potter Name Generator, för han var inte nöjd med sitt namn. Innovativ som han är kollade han vad Harry Potter skulle heta, det blev; Harvey Bodger... Kolla själva;

http://rumandmonkey.com/widgets/toys/namegen/9425/

Jag är fortf. intresserad av att få höra era namn

Produktplacering i böcker? Nej tack, finner det idiotiskt.

Reklamfinansierade böcker? Nej tack till det också, jag begriper inte hur det skulle se ut eller till vilken nytta det skulle vara. Ska det vara reklam på var 10:e sida? Ska boken börja och sluta med 10 sidor reklam? Eller gäller detta bara digitaliserade böcker? Hur ska ljudböcker låta, ska uppläsaren brista ut i en reklamjingle då och då?

  Linda Skugge föreslår att Volvo ska betala Läckberg för produktplacering i nästa bok och anser att eftersom produktplacering fungerar i film borde det också göra det i böcker. Ursäkta, men jag faller inte för produktplacering, klart om jag ser "svenska märken" i en film ex. Volvo, Saab, Erikssonmobiler eller Absolut Vodka så reagerar jag. Nu erkänner jag villigt att jag har en Sony Ericsson, för jag alltid haft det, har inget alls med produktplacering att göra. De andra märkena har jag inget som helst med att göra. Jag kanske har en blind fläck i hjärnan när det gäller reklam och produktplacering?

  Det enda jag kan se skulle vara en idé; är att företag ska sponsra skolböcker och kurslitteratur. Det tror jag skulle fungera, marknadsföra företaget genom en goodwillgest. Tror faktiskt att det händer, om inte borde det göra det.

  Bara två saker till  Jag skulle aldrig, aldrig köpa en digitaliserad bok, är väldigt, väldigt gammaldags där.

Dessutom Linda Skugge jag betvivlar att;

 "När jag i slutet av augusti var inbjuden att delta i en debatt om bokbranschens framtid på bokförlaget Natur & Kultur så möttes jag av en vägg av hat, man kunde skära hatet i luften med kniv."  Däremot om Lasse Winkler sade;

"mest korkade person som gått i ett par skor" 

så var det illa gjort (även om jag håller med honom i sak) så säger man bara inte... 

http://www.expressen.se/kultur/1.1717568/de-forlegade

mellan att diska eller blogga. Undra vad jag väljer?

  Nyss uppkliven ur ett bad, jag kanske borde tagit med mig disken dit? Tog med mig "The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society" av Mary Ann Shaffer & Annie Barrows.

  Jag hittade den här boken i december förra året på biblioteketets lilla hylla över nyss inkomna böcker på engelska. Läste den och läste om den på en gång och sedan 2ggr till under december månad.

  (Jag läste en massa annat också, nästan allt av Shakespeare och skrev upp alla ord jag inte kunde hitta en synonym till direkt. Mina samlade verk av Shakespeare's pjäser är öfversatta af Carl August Hagberg och utgifvna(?) 1905 så även på svenska är det en hel del märkliga ord. Jo, jag var väldigt manisk, men oj, vad man hinner läsa mycket.)

  Åter till  "The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society" jag visste på en gång att denna bok måste få en plats i min bokhylla, för det är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Det är omöjligt för mig att kunna rekommendera den så varmt som jag skulle vilja, men jag ska göra ett försök. Jag tänker inte skriva om människorna i boken för dem tycker jag att du ska få lära känna själv. Istället ska jag ge en kort bild av det känslomässiga innehållet så som det ter sig för mig.

   I boken finner man glädje och sorg, människor som gått igenom enorma svårigheter och kommit ut på andra sidan, ärrade och tilltufsade, men vid liv, ett liv de försöker göra det bästa av med hjälp av varandra. Det är ingen tung bok, den är välskriven, "full of wit" (tycker inte att det finns en bra motsvarighet på svenska, kvickhet eller slagfärdighet innehåller inte riktigt betydelsen av ordet wit). Den är vänlig, ibland lite bitsk, och innehåller ett stort spektrum av personligheter som går rakt in i hjärtat och stannar där (undantaget 5 personer, skurkar!!!). Det här blir ingen bra beskrivning för jag besitter inte talangen att beskriva den på det sätt den förtjänar.

Kan bara säga; läs den, för både boken och du förtjänar det och för att; aldrig har en bok fått mig att skratta och gråta så mycket!

      trots att skallen är fylld av bly. När jag sitter här och läser bloggar, har var och varannan människa djur. Många bloggar om sina katter och hundar, vilket inte är konstigt eftersom de är vanligt förekommande i svenska hem. Det jag blir förvånad över är att massor, känns det som, bloggar om marsvin. Nu menar jag inte att marsvin är ovanliga, snarare verkar det som att alla marsvinsägare bloggar om sina djur. Hur kommer det sig? Marsvin är en gnagare, jag har aldrig stött på kanin- eller råttbloggare, eller så är det så sällsynt att jag inte kommer ihåg det. Många av dessa bloggare har Skinnymarsvin, vilket också är märkligt eftersom dessa är tämligen ovanliga än så länge (ljuvligt söta). Hade ingen aning om att sådana fanns överhuvudtaget tills jag såg någons blogg som hade sådana, och nu verkar det som jag trillar över dem på bloggar överallt.

  Blir man en villigare skribent om man har marsvin eller skaffar man marsvin för att man gillar att skriva? Är marsvin särskilt bra för kreativiteten? Nu bloggar ju katt- och hundägare mycket också men det är ju inte så konstigt eftersom de är något vanligare djur än marsvin.  Måste man "blogga av sig" för ens marsvin pratar så mycket?

Bilderna är på den i mitt tycke mycket stilige Ludde och den då fyraårige Jazz med Lisa. Dessa charmtroll är nu mer saligen hädangångna, ja, inte Jazz då... (attans vad jag är sugen på några skinnysar...)

Harry Potter nu, det verkar som vart och varannat inlägg handlar om dessa böcker, men jag kan inte låta bli. Förmodligen är det någon form av abstinens. Nu på morgonen kollade jag mitt namn om jag hade varit med i böckerna vill säga; Davinia Starling, härligt namn eller hur? Jag önskar verkligen att jag varit med i böckerna och någonstans inom mig tror jag faktiskt att alltihop är på riktigt. Sjukt? Möjligen men jag tror på tomten också

Jazz skulle heta; Phineas Starling

Jules får kolla sitt namn själv, för jag gissar att hon vill det...

Familjen Stare mao...

Här är länken;

http://rumandmonkey.com/widgets/toys/namegen/9425/

Kommentera gärna och berätta era namn...

med öronen. Jag älskar Winnie-The-Pooh, så i morse när jag och Wilma gick för att sopsortera och uträtta toalettbehov (Wilma) lyssnade jag på Winnie-The-Pooh med favoriter som; Stephen Fry och Dame Judi Dench, fantastiska röster och fantastiska skådespelare. Varför jag älskar Winnie-The-Pooh? Jag blir varm i hjärtat och kan inte sluta le, de är underbara berättelser. Någonstans har jag kvar böckerna från barndomen, de flesta sönderlästa, kan kanske inte kalla dem böcker längre, snarare ett slags lösbladssytem.

   Imorgon blir det förresten mer Stephen Fry, jag tänker parkera mig i soffan (med gott samvete nu när det är städat) och ha filmfestival. Den börjar med Peter's Friends, en ljuvlig liten pärla med många av mina favoritskådespelare. Slutet är dock lite hafsigt och känns krystat, lite som, hoppsan filmen börjar bli lång vi måste göra ett avslut! Kenneth Branagh spelar över (bara i slutscenen). Emma Thompson är sitt vanliga underbara jag, hon är fantastisk på att vara pinsam!  En helt underbar del av filmen, är när hon försöker förföra Peter (Stephen Fry) som är gay. Otroooligt pinsamt och vansinnigt roligt! Jag rekomenderar stark denna film, som är både humoristisk och melankolisk och väldigt, väldigt engelsk.

Harry Potter, jag kan inte låta bli.

De ska öppna en Harry Potter theme park i Orlando Florida till våren.

http://www.dailymail.co.uk/tvshowbiz/article-1213793/Magical-mystery-tour-Universal-unveils-details-Wizarding-World-Harry-Potter.html 

Är det bra eller dåligt? Jag vet inte riktigt vad jag tycker.  Är inget större fan av filmerna och får inte se dem med min son, eftersom jag hela tiden klagar 'Så där är det inte i boken!' eller 'Så sade inte den!'. Sist vi såg en Harry Potter film, påtalade 12-årige sonen för mig att det är omöjligt att göra en film exakt efter böckerna, 'Hur långa tror du att de skulle bli då?'

1. Jag tycker inte om att de har vanliga kläder i nästan alla filmerna.

2. Jag tycker inte om att kentaurerna är fula, i min Harry Pottervärld är de skitsnygga.

3. Alan Rickman fungerar inte som "the villain" han har världens sexigaste röst och jag tycker att han är allmänt sexig. Den som inte förstår vad jag menar bör kolla in någon av de mängder hyllningsvideos som finns på YouTube

t.ex http://www.youtube.com/watch?v=knyCUp3JofU eller läsande Shakespeare

http://www.youtube.com/watch?v=cw6Swr-ME40&feature=related. Detta gör att jag vill söka mig till ett tomt

klassrum på Hogwarts, slita in Professor Snape och ja, hmm. Böckerna ger mig definitivt inte den känslan.

4. I böckerna är det Sirius Black som ger mig den känslan, eller nä, det är mer en platonisk kärlek.

5. En sak är dock bättre i EN film, Harry Potter and the Chamber of Secrets och det är TADAM! Professor Gilderoy Lockhart, spelad av den oförliknelige Kenneth Branagh. Får mig att vilja slita in den käre professorn i ett rum, där  jag förmodligen bara skulle få se honom kråma sig framför en spegel, men det gör inget. Detta är åter igen inget boken fick mig att uppleva.

Btw min son läste alla böckerna i våras och han håller med om att de är bättre än filmerna, fast han tycker filmerna är bra också. Nu håller han på att läsa Harry Potter and the Philosophers Stone, vilket går jättebra.