http://jua.bloggagratis.se/

Förstår inte att jag aldrig sett det tidigare, min känslor för

Kenneth Branagh/Gilderoy Lockhart har definitvt fått sig en törn.

Kolla själva, så får ni se vad jag menar!

är en dikt av Christopher Reid som blivit filmatiserad.

Jag vet inte vad jag ska säga, det finns inget som förstummar mig som enkelhet med både skönhet och djup.

Bidragande är förstås Alan Rickman som är bättre än någonsin tror jag, han får orden, poesin att sjunga. Alan Rickman and the poem are making love together, beautiful love. Emma Thompson spelar med en fingertoppskänsla som är en fröjd att se, hon är en slags kuliss med känsla.

Greg Wise berättar hur The song of lunch came to be.

http://www.bbc.co.uk/blogs/tv/2010/10/the-song-of-lunch-poem-into-drama.shtml

Om någon undrar vem som är på bilden, på boken i filmen, så är det Greg Wise.

;)

blir det ofta när man bloggar. Jag låg och tänkte på det igår när jag skulle sova.

Detta ledde naturligtvis till tankar om Kenneth Branagh's film, en av mina favoriter som innehåller (i mitt tycke) den vackraste slutscenen någonsin.

Därefter gick tankarna vidare till "The Bard's" ofta enormt starka kvinnor. Skrev han dem sådana för att de spelades av män, eller för att han såg kvinnor så?

Elizabeth I var drottning när han föddes, vilket måste ha påverkat. En favorit hos drottningen kunde knappast skriva om kvinnor som peckliga mähän.

Mycket att tänka på när det kommer till Shakespeare, som förändrade en värld med sina ord. Återigen drömmer jag om en tidsresa för att få svar på den eviga frågan, vem var han?

"And when love speaks, the voice of all the gods makes heaven drowsy with the harmony"

Love's Labour's Lost

med mina barn, när jag fick morgonens ovälkomna väckning.

En av mina kära grannar har en gammal Volvo 240 med den för röda bilar urblekta lacken. Att den inte ser mycket ut för världen är dock inte det som väcker mig 06.10 på morgonen, utan att motorn måste rusas för att starta, eller så är det en värdelös bilförare (min far hade en förkärlek till att rusa bilmotorer).

Jag är inte särskilt förtjust i att bli väckt, särskilt inte när jag ligger på en strand i "sunny California" med mina barn. Ok, Jazz 'n' Jules bråkade, men vattnet var varmt.

Det märkliga (alltid något märkligt i drömmar) var att vyn såg väldigt grekisk ut. Jag ändrade detta (naturligtvis) så öarna utanför blev trädbevuxna med tallar, granar och lönnar (hm). Oj, det här ser ju ut som Kanada, tänkte jag.

Vände mig om mot shoppingstråket istället, där var alla skyltar på affärerna skrivna på engelska och arabiska. Märkligt, mycket märkligt!

Här blev jag väckt, av bilfan. Funderar på att sluta skriva om drömmar, det blir ju så osamanhängande.

är du galen?

Den "tysta" skolflickan är ingen myt, hon är en tragisk verklighet.

Jag vet inte vad det är för skola du gått i, vad jag vet är att skolan du beskriver inte finns annat än i undantagsfall.

"Vad som däremot var uppenbart, till och med för en ung tonårstjej som jag, var att killarna hade det betydligt tuffare. De fick mindre uppmärksamhet av lärarna, satt oftare tysta på lektionerna och fick generellt sämre betyg.

Samma mönster var lika tydligt under min sons skoltid trettio år senare. Flickorna höll låda i klassrummet. Flickorna fick mest uppmärksamhet av läraren. Flickorna fick genomgående bättre betyg – detta trots att de inte nödvändigtvis var mer begåvade eller hade gjort bättre ifrån sig på enskilda prov."

Hur fick du reda på deras provresultat?

Att skolan formas för att gynna flickor är löjligt! Skolan är en av de mest tunggrodda institutioner som finns, skapad av män för deras söner.

Vad elever oavsett kön missgynnas av är stereotypa roller. Det vet mamman till en gapig dotter (högst ovanlig) och en tyst son (också högst ovanlig).

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/myten-om-den-fortryckta-skolflickan_5489019.svd#articlecomments

nya bok om Jakob Johan Anckarström, verkar konstig eller så är det bara Expressen (i vanlig ordning) som skriver konstigt.

Jakob Johan, agerade inte allena, han fick bära hundhuvudet i en konspiration där Carl XIII säkert var inblandad.

Adeln ville ha bort Gustav III för han begränsade deras makt.

Undersökningen kring mordet var enorm och polischefen Liljensparre mycket kompetent, tyvärr så stannade den vid Anckarströms dom. Några blev landsförvisade för sitt deltagande i komplotten.

GIII bad att förövarna skulle förlåtas, skadan var inte allvarlig, inte dödlig. Förmodligen visste han att Carl XIII hade konspirerat gentemot honom, därför ville han inte att undersökningen skulle fortsätta.

Jag undrar hur han skulle ha handlat om han visste att en infektion skulle ta hans liv en 13 dagar senare.

kör "The L Word" hemma, Marina är min favorit, annars är det Bette,  Tina och Alice.

Shane I could die for, så hon är ingen favorit.

Tar jag "The real L Word" är det Whitney och Mikey som "get my gears going"

Det är nog få som fattar detta inlägg, jag gör det knappt. men tydligen gillar jag "butch femmes" eller "femme  butches" eller tar vi ner det på en normal nivå...

Människor som är sig själva och inte normativa.

kan man ju undra över ibland.

Tur att Aftonbladet finns då!

Helst vill de ha sex med flera kvinnor samtidigt. Jag undrar om de ser sig som en pasha med ett harem till sitt förfogande? Är det vad Jimmie Åkesson drömmer om?

Nummer två på listan, (Jeppe!) är utesex.

Jag tänkte på utesex i lördags, trattkantareller gillar mossa. Nu tänkte jag inte inte på sex med trattkantareller (faktiskt!). Jag tänkte på sex på en slät, vacker och mörkgrön mossmatta.

Jag tänkte lite till också (faktiskt!) att det är ju bara mossa på ett litet avstånd som ser så mjuk och skön ut, är på närmare håll full med kusar och barr. Känner man på den så upptäcker man att den är blöt och kall på hösten. Inte så upphetsande.

Så, nej tack till sex på mossa om den inte är konstgjord och konstgjorda saker går fetbort för mig.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article7924881.ab