iallafall för mig. Jag har gjort smör, bakat matbröd, diskat allt efter det, skurat badrummet och tagit ett bad efter det.

Bara man börjar så är faktisk städning väldigt tillfredställande. Det är bara det där med att börja som är så vansinnigt jobbigt...

skriva om...

Vädret bättre, yeeeay!

Klippt gräs.

Bakat matbröd, med färsk Isop.

Handlat en full kundvagn med mat till midsommar.

Kollat England - Slovenien

Lagat sömmar på älsklingsskogskläder.

Nu blir det det här, underbart!!!

  vid älven, grilla pinnbröd till middag, yeeeay!

(Kära dagbok förlåt att det var så länge sedan jag skrev)

Så, jag kommer ju inte ihåg vad det var jag skulle skriva om, enligt det förra inlägget. 

Jules har tagit studenten, så här lät hon när hon spelade på Pipeline i S-vall.

Jimi Hendrix idag, 40 år sedan han gick bort.

 Det här är en låt som jag har lite speciella minnen till, varsågoda!

Ensammen

Klocka seka.

Dan stå stell.

Dä fall en flinge.

Ett öre ringe.

Nan fär förbi.

Kylskåpe surre.

Nan gå i trappa.

Där hörs en radio

ommapå.

En tann som reka.

En dör som gnäll.

Snart vale kväll.

Ur "Speleka" av Birger Norman

till 39. Galenskapstankarna börjar dyka upp. Som att jag skulle åka på någon dansbandsgrej i på Hotell Lappland! Möjligen inte så där jättemärkligt, om man inte är jag.

1. Jag blir fysiskt illamående av dansbandsmusik.

2. Jag klarar inte av att dansa med människor jag inte känner, det är alldeles för intimt.

Så har vi tankarna på att "skaffa" barn (är för stöldmetoden, men törs ej).

+ Jag är en bra mamma

+ Jazz gillar inte att vara puss och gosgris längre, så han är väldigt för förslaget att skaffa en ny unge också.

- Jag brukar peka ut bebisar på stan, men han törs inte stjäla någon heller.

+ Det finns hur mycket snygga Barbapappakläder som helst.

- Barn kan ha kolik. Been there, done that, medan den stolte fadern var på turné.

- Min sömn är fortfarande fucked for life, så jag tro inte att jag klarar mer sådant.

ATTANS!  3-3

Tar en till klassiker... Sälja allt och dra, herregud Jazz är 13 han klarar sig själv förhoppningsvis klarar han av att sköta om den 18-åriga systern också.

Nu är jag tämligen övertygad om att jag ej kommer att genomför ett enda av dessa alternativ.

Så vad ska jag göra i ett helt år?

Go with the flow?

Det känns som att jag borde ha ett mål, ett syfte med att vara 39. Så att jag kommer att kunna säga när jag är vääääldigt gammal att;

'När jag var 39 räddade jag världen från att gå under' eller något liknande.

Jag vill inte att 39 ska bli åldern då jag försökte virka vantar till Jazz och misslyckades.

iallafall ett tag. Ställt mobilalarmet på 01.00 så att jag kan kliva upp och se "Annie Hall", jag gillar Woody Allen och jag tror inte att jag sett denna klassiker.  Nu är det ju väldigt tveksamt om jag kommer att kliva upp, jag vet hur det brukar bli   jag blir förbannad på mig själv och fortsätter sova. Vi fo la' si...

kämpar dock för att hålla mig vaken till Paradise Hotel. Gårdagens program var bara tråkigt, beroendet har släppt. Åkt skidor idag, eller snarare använt skidorna som snöskor. Rätt kall och frusen när jag kom in, så jag drack te. Nu höll jag på att skriva något i stil med "hurra för att göra sådant som inte kostar" men det stämmer ju inte! Så, istället blir det; HURRA för saker som inte kostat i år!

  Sytt lite har jag också gjort, en liten säckgrejsak till Bíbí och Poppy Popper, samt en hängmatta, de kommer att bli överlyckliga. Klippt ut lakansväv till en väska som skall färgas grön och få en svart broderad drake på. Virkandet har jag inte riktigt kommit i gång med efter de 7 luftmaskorna jag gjorde igår för att kolla om jag hade något minne av hur man gjorde överhuvudtaget... Jazz är eld och lågor över Modogarnet, jag sa mössa, han sa tröja. 'Öhm, har du syslöjd fortf.?' undrade jag då... Sedan klämde han till med vantar, jag tror jag lär honom att virka långa remsor, sedan syr vi ihgop dem till små påsar att ha på händerna... Vantar, jag har mönster, jag måste bara lära mig förstå det först.

Året är 2060 och i en paradvåning på Strandvägen i Stockholm gör sig en mycket stilig och framgångsrik man i ordning för sin födelsedag. Försommarsolen lyser in och skapar en gloria runt hans huvud, han ler mot sig själv i spegeln när ett hasande flämtande ljud hörs utanför dörren.

  Mannen hinner bara tänka 'Oh neeej, inte i år igen' innan dörren försiktigt smygs upp och hasandet och flämtandet kommer i rummet. Den gälla rösten han lärt sig avsky, brister ut i "Ja må han leva" eller iallafall texten till "Ja må han leva", melodin är okänd men likväl förfärlig, precis som varje år.

  'Grattis mammas lilla gullbäbis' utbrister hasandet och flämtadet med den gälla rösten. Han rycker förvånat till, inte över gratulationerna som också återkommer år efter år, utan för att i vad som ser ut som en boll med klor på, befinner sig något som liknar en knöl av presentpapper. Presentpappersknölen sträcks fram och motvilligt inser han att den ska föreställa ett paket. Öppnandet visar sig vara mycket komplicerat, han får ta hjälp av sin rakkniv för att kunna besegra tejpmassorna. Ner på golvet trillar två garnklumpar och hasandet väsandet med den gälla rösten skriker upphetsat 'Titta Johannes, titta! Modovantarna är färdiga!

Han blev så här glad!