om anlednigen till att jag inte uppdaterat.

Jag hade tänkt fortsätta med hur det var att spendera 6 veckor på psyket, men jag kommer inte ihåg särskilt mycket.

Jag gick med på att få ECT, vilket "ska vara" ett mirakelmedel. Det var det inte för mig, jag tappade bara närminnet ordentligt. Tex. besökte Jules mig ofta, jag kommer ihåg EN gång. ECTbehandlingarna blev inte så många som det var tänkt. Jag vill dock inte fördöma dessa behandlingar, de hade fantastiska resultat på vissa, jag var bara inte en av dem. Frånvaron av resultat tror jag var anledningen till att de slutade, jag är helt säker på att vi talade om detta. Det är dock inget jag riktigt kan komma ihåg.

Människorna jag träffade där var till ca 95% underbara (nu har jag räknat ihop personal och intagna). Ett ställe där alla (intagna) är så sköra, gör att det är en väldigt omtänksam och kärleksfull omgivning.

Förmodligen är det sorgligt att jag trivdes så bra. Det är nog förfärligt sorgligt att det var första gången i mitt liv jag kände mig omtyckt och värdefull. Det är nog förfärligt sorgligt att jag kunnat stanna där, om mina barn inte slet i mitt hjärta.

Det enda jag kan tänka, är att jag lever i en miserabel värld, när psyket känns som en bättre plats att vara på.  

eller vad jag ska kalla det?

I dagens Aftonbladet kan man läsa vad meteorologen Pär Holmgren tycker om klimathotet!

http://www.aftonbladet.se/vader/article7428201.ab

jag ska äta?

Jag har köpt billiga äpplen från Polen, de är inte särskilt goda, men billiga som sagt.

Tre äpplen blev kvar i kylskåpet och var fortfarande friska efter tre eller fyra veckor.

Vad är de "matade" med? Efter E4 odlas grödor som djur äter och dessutom  är besprutade, dessa grödor blir till djurfoder och jag äter djur och deras produkter som ätit det fodret.  Jag har inte heller någon aning om hur dessa djur har behandlats.

Åter till de polska äpplena... Dessa är förmodligen fraktade till Sverige medelst lastbil. Lastbilar spyr ut avgaser som hamnar på grödorna jag nyss nämnde. Dessa lastbilar drivs av bensin som tillverkas av råolja och då hamnar vi genast i

Mexicanska golfen och en naturkatastrof av en omfattning vi förmodligen aldrig kommer att förstå. Det är generationerna efter oss som främst drabbas.

Jag och Jules har diskuterat det här med Raw Food. Vilket jag tror är bara bra, MEN vi bor i Sverige. Ska jag äta Raw Food så återkommer vi till transportproblemet.

Jag vet tammejfan inte vad jag ska äta!

Det är ett "Pojken som inte ville gå i skolan" scenario, förutom att han aldrig kommer till skolan utan alltihop bara fortsätter i en ond cirkel som liksom alla cirklar inte har något slut!

(Den cirkeln innehåller förstås också barnarbete, löner som inte går att leva på och skövling  av regnskogen som är allas vår lunga!)

har jag mått bättre, eller kanske inte bättre, men jag orkar göra saker. Jag har tillräckligt med energi för att få idéer. Det är underbart, det är så länge som jag har gått runt i ständig dimma i huvudet. Bara det där med biblioteket, att kunna tänka, planera, det är enormt stort för mig.

Jag vet inte om det är solen som tittar fram. Jag har lärt mig att inte ta ut någon glädje i förskott, att inte vara säker på att solen är här för att stanna. Det är en förfärlig känsla det där, att hela tiden vänta på att man ska trilla ut för stupet igen, fastna depressions murkiga vatten, sugas ner i dess dy och aldrig komma upp igen.

Jag försöker ta en dag i taget, glädjas åt det lilla ljus som lyckas tränga in i min hjärna (eller vad det nu är)

om gårdagens inlägg, men det var en sak till! Jag visade min kloke Jazz vad jag skrivit igår och undrade om det var elakt, för mycket och huruvida jag skulle ta bort det. Han svarade så här 'Nä, det är ju sant' och 'ta inte bort det'.

Har iallafall kunnat frångå bilderböckerna, och botaniserar som en galning på biblioteket. Just nu läser jag Carol Shields korta Jane Austenbiografi. Lättläst utom i ett fåtal fall där det förekommer tveksam syftning, jag får dock känslan att att dessa har tillkommit i översättning. Eller känslan, man översätter väl inte syftningsfel?

Längtar så jäkla mycket efter en liten Jazz som gillade att pussas, sitta i knäet och kramas i största allmänhet. Längtar efter lille killen som alltid skulle bo med mamma. Att Jules blev äldre gick på något vis mer obemärkt förbi, bäbisen fanns ju kvar. Lillbäbisen som blir tonåring i maj. Det känns så jävla surt! men bra...

Ey, nu ska jag läsa färdigt Shields "Jane Austen" för att sedan kasta mig över "Porträtt av ett äktenskap" om Vita Sackville-West och Harold Nicolson av Nigel Nicolson (deras son)

Jag överdriver inte när jag säger att jag älskar sambiblioteket!   

det är med mig???

Vad det än är går det inte att sätta ord på. Jag börjar på blogginlägg efter inlägg och så tar orden slut! De är typ slut nu...

Ordstockning.

Glad att Foppa (yeay Ångermanland) fick vara fanbärare vid OS-invigningen!

Arg för att Hjärt/Lungfonden måste samla in pengar till sådant som landstingen verkligen borde bekosta! (Gertrud)

Jävligt less på bröllop!

Jag känner mig naken utan ord, de är ju så bra att dölja sig bakom...  

Sankt Artemius, han skyddar mot bråck. Jag undrar varför och om han fick välja det själv?

Splittrade tankar och jag hittar inga ihoplimmande ord, som sagt...

Det är surt; att bli mätt och funnen för kort på sin födelsedag. Jazz är 1 cm längre nu.

Det är sött; att Jules blev jätteglad för det innebär att hon är fortfarande två cm längre.

Surt; att avsky att bo i lägenhet, när man gör det.

Sött; att ha flätor.

Surt; att det är för att håret är elektriskt.

Sött; att Dolph lundgren är så stolt över att vara ångermanlänning.

Surt; att bli utan tidning på morgonen.

Sött; att det kan inte ens räknas som ett problem, inte jämfört med torreksem...

Surt; hastigeheten Sandra och Jules bloggar i!