som jag har nu, ledvärken har kommit tillbaka med den fuktiga luften och jag blir stel som en pinne. När jag tar i något kallt känns det som fingrarna krampar ihop.

  Min mor är dålig, hon klarar ingenting, det är sorgligt men samtidigt vansinningt irriterande att höra henne säga för tusende gången att hon inte ser något. -VI VET!

  Så jag måste fixa alles, får jag någon hjälp eller förståelse från mina barn? Glöm det! Jag får känna mig som en egotrippad bitch, för att jag försöker att hjälpa till, göra rätt och må bra. Oops, som mor har jag ingen rätt att må bra, syns direkt hur egotrippad jag är, att jag överhuvudtaget tänker tanken.