När Jazze och jag var på marknaden så köpte han 2 wii-spel, han hade sin ryggsäck med sig. Då händer följande...

- Du kan skita i påsen säger jag

 -Va? säger försäljaren

- Ja, du kan skita i påsen!

- Ska jag skita i påsen?

Nu slår ljuset på för mig!!!

- Nä, du slipper, om du vill.

 Lite kul men också liiiite pinsamt!

En som inte gjorde bort sig var Wilma, hon red på en ren i samevistet på Länsmuseét

Marknad i H-sand. Jag och Jazze åt langos, det är så vansinnigt gott!

Jättefett, jag får alltid vad som känns som en klump i magen efteråt, men det är omöjligt att låta bli.

   Tur att det bara är marknad ungefär 4 ggr per år, annars skulle jag se ut som en tunna!

Min tumme och min langos, någons ben och Jazzes sko.

Kollade på blocket och nu börjar kaninerna och kattungarna att reas ut. Kastrera era katter för fan! Missförstå mig inte, jag älskar katter, jag älskar lurviga goa djur. De andra accepterar jag för jag anser att de också har ett existensberättingande. Jag är t.ex skiträdd för daggmaskar och ger upp ett illtjut om jag råkar nudda en. samtidigt kan jag inte låta bli att bli lite glad när jag ser stora feta daggmaskar, det finns inga bättre jordförbättrare. Nu åter till kattungar som föds för att det är så gulligt, absolut, det är få saker som är så gulliga som en ullig liten kattunge. Jag har tillbringat många timmar under mormors köksbord gosande med så kattungar som den inflyttade "lagårskatta" (ångermanländska) fick. Det var tidigt 70-tal och jag tror inte att p-piller eller kastration av katter var riktigt påfunnit då, iallafall inte på landet. Katter förtjänar någon som älskar dem, någon som tar hand om dem, inte någon som släpper ut dem och låter dem vandra vind för våg när de slutat vara små och gulliga. Jag skulle vilja ta hand om dem allihop, ge dem kärlek och ett hem, men det går ju tyvärr  inte.  Slutar med ett barndomsminne från den tiden det bara fanns 2 kanaler och 2 katter som blev kastrerade vid 6 månaders ålder.

Jag tror att mormor och jag tittade på Bosse Larsson och Nygammalt eller något liknande när jag hörde ett konstigt ljud från köket, nyfiken som jag var tittade jag naturligtvis efter. Det här är dialogen som utspelas efteråt på ångermanländska...

- Mormor katta kräkks på köksgolve!

- Hä ut katta sa hon och torkade upp.

Efter ett tag kommer morfar in.

- Var är katta? frågar han

- Ja hädde ut na' för hon spydde på köksgolve, svarar jag.

Morfar säger mycket upprörd - Ska ni hä uta katta när hon må dålitt???

Han skar en stor skiva falukorv och gick genast ut på bron och började ropa på na'. Katta kom ju förstås och där slutar mitt barndomsminne från detta tillfälle :)