dotter, hon har förstört Kenneth Branagh för mig. Det är inte samma sak att se honom längre jag ser Branagh/Bodström, Bodström/Branagh.

Jag kan aldrig förlåta henne detta!

Jag ska ta och se om Much Ado About Nothing och är min favoritfilm lika förstörd som min favoritskådespelare måste jag mörda henne en gång till.

http://jua.bloggagratis.se/

Förstår inte att jag aldrig sett det tidigare, min känslor för

Kenneth Branagh/Gilderoy Lockhart har definitvt fått sig en törn.

Kolla själva, så får ni se vad jag menar!

för att fylla 19. Hon klamrar sig fast vid mig som hon inte gjort sedan hon var kolikbarn.

Petit Julie, skulle stanna någon dag, nu verkar det inte som hon tänker åka härifrån.

När hon hade kolik kunde jag aldrig göra någonting, jag fick inte äta, duscha eller sova mer än två sekunder, för hon började skrika.

Nyss, när jag var på toaletten, kom min skugga, Jules.

Honey, I love you, but please give me some space!

Cause' you're fucking suffocating me!

och för ett år sedan hade jag ungefär lika mycket dimma i huvudet. Jag skrev nämligen att det bara var Morrisson och Pinter jag läst innan de fått priset. Hur kunde jag helt glömma Doris Lessing? Hur kunde jag helt missa Dario Fo? Jag har ju förfan spelat i två av hans pjäser...

Jules är superledsen över att jag inte hann arbeta upp modet att väcka henne, den korta stund solen lyste. Hon hade så jättegärna velat gå och plocka svamp.

Lillan kanske ska åka hem idag, egentligen skulle hon åkt för längesedan med hon verkar inte kunna slita sig från sin mor (jag alltså).

Till veckan skall hon åter in i studion med daddy longlegs (han har faktiskt det).

Lillebror frågade om han kunde få en kram igår, eftersom hon skulle åka och han skulle sova hos en kompis. Efter att han gått, blev det massor av ooande, aande och nawwwande, från vår sida.

Pratar så mycket med Jules, så hjärnan blir liksom tom, därav detta intressanta inlägg.

dra åt navelsträngen!

Jag och Jules har myst, sett film, ätit ostkrokar, promenerat med Wilma och sjungit. Navelsträngen har kortats betydligt.

När hon spelat har jag förundats av att de små bokstäverna och siffrorna som utgör ett ackord, tillsammans kan göra vacker musik.

"Ah music, he said wiping his eyes. A magic far beyond all we do here!"

Albus Dumbledore: The Philosopher's Stone

Hon har ockuperat min dator, och till fire breathing little scorpios säger man inte så mycket om man vill ha livet i behåll.

7/11 åker Jules till San Francisco sedan skall hon åka till Coeur d'Alene i Idaho. Hon stannar i USA i tre månader, för att sedan stanna ett tag i London och hälsa på vänner innan hon kommer hem.

Glad för hennes skull, mindre kul för oss som kommer att sakna henne.

Vi drack kaffe uppe på Åberget, jag höll inte på att få därifrån henne!

Hon kom på att det var väldigt trevligt i skogen iallafall, det tyckte Wilma också.

Jag har lagat trattkantarellrisotto, plockat in alla humlekottarna och håller på att torka dem nu. Plockat de sista röllikorna och isopsblommorna som också ska torkas till te. Ska plocka lite mer smultronblad imorgon det blev lite väl mörkt nu.

Har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra med nyponen, vilket problem!

Ma Petit Julie att vi ska gå och plocka svamp. Väldigt svår att övertyga.

Hon ska fundera på saken säger hon, nu lockar jag med fika, vädret är härligt, kristallklar höstluft, nästan så att man skulle kunna skära den med kniv.

Får nog ge upp, det är kallt säger hon. Jag förklar att det finns kläder och att jag kan klä på henne, men hin verkar inte förstå vad jag säger.

Jag hotar med att börja gråta, det struntar hon i, fast hon ändrade sig iallafall till ett kanske. Hurra, det finns hopp!