men ingen bryr sig.

Vid 12 kröp jag upp till Jules i hennes säng. Det var väldigt vågat av mig. för hon kan vara väldigt farlig som nyvaken. det var lillebror som fick ta smällen, han hade ätit upp hennes chips som hon somnat ifrån igår. Ma Petite Julie blev så förbannad att tårarna steg i ögonen på henne! Lillebror fick gå köpa ny chips men hon var väldigt upprörd fortfarande. Jazze blev också grinfärdig, och skitsur. Nu sitter dock gullungarna med huvudena tätt ihop och spelar Farm Frenzy eller nått.

  Tjatet då, sedan Jules hade vaknat ordentligt, har jag velat att vi ska gå en promenad med Wilma, men hon vägrar. Det enda vi kommit fram till är att vi ska käka varma mackor och se "The Libertine" som hon började se igår när hon kom hem och vi andra låg och sov vår skönhetssömn. Gissa vem det är som får och handla?

  Fast Jonny Depp är ju värd det, vad väldigt mycket filmsnack det blev från mig idag.

AOE på Jules dator och jag har surfat runt lite. Jules är ute med kompisar, så det är en rätt normal lördag. Varken sämre eller bättre än någon annan. Måste bara komma ihåg att prata med henne om tältningen nästa helg, det kan vara sista gången det här året det är möjligt. Jag vill åka hem och vara där med henne, särskilt nu när jag vet  att Jules är hemma där också

     Vi slogs om tangenterna istället och såg Simpsons/Simpsons/Family Guy. Så myser vi "vildhjärnor" nästan varje kväll!

Pratade lite gjorde vi också.

- Jag vill att Wilma ska vara 2 år.

- Varför då? Frågar den perplexa modern

- För då skulle hon leva längre!

- Jag önskar att du var 2 år!

- Varför då? Frågar den perplexe 12-åringen

- För då gillade du att pussas!

Söt som socker är han fortfarande, men åååååååååååh jag önskar att han var liten och ville sova med mig och pussas. Nu inlåter han sig bara till dagliga mysstunder i soffan och ibland på helgerna vill han se en film med mig "För det är så mysigt" Då kan jag omöjligen säga nej! Han är så ljuvlig den ungen bara han inte ville se Zoolander och Dodgeball hela tiden, jag kan gärna se dessa filmer 1 gång per år men INTE en gång i månaden. Förr älskade han att bli fotograferad också, nu använder han Wilmas som sköld, det är ok, jag brukar leka att jag är paparazzi...

hyktdlöägBH nb  ,lyuf,cjvkjb-oih-klhl

Är som sagt kattvakt till Lucifer, medan ägarinnan (Jules) far runt på diverse festivaler med rakad skalle. Tydligen led hon så pass mycket av att ha förlorat en av sina dreads att hon måste raka av allihopa. Under tiden är Luce jobbig, klättrar över på grannens balkong och kan inte ta sig tillbaka, hur pinsamt är inte det? Skickade Jazze att hämta honom, han tvekade först, men blivande krösus som han är gick han med på att hämta katt(fan) mot en ringa avgift på 20 kr. Jag tyckte att jag kom billigt undan när han tog mitt första bud, jag var nämligen beredd att gå upp till en hundring!

Lite bilder

1. Jules på borgen med sina söta dreads

2. Lucifer och Wilma hånglar

3. Storskitande katten själv

Tog adjö av Jules vid 11 och gick ner på stan. Strosade i affärer men hittade inget, hade ingen lust att prova kläder. Jo, hittade alldeles underbara små högtalare som såg ut som hundar på Lagerhaus, men orkade inte släpa dem till Thorsakir för att sedan släpa hem dem till Hernösand (jo jag gillar den gamla stavningen av städer, eller ja Thorsakir är en församling om rätt ska vara rätt).

  Här är inte roligt att vara längre jag blir mindre och mindre förtjust i min mor mina barn står inte ut med henne, och ja, hon är en fruktansvärt jobbig människa. Jag drog verkligen en nitlott i föräldralotteriet.

  Har ingen aning om vad jag vill eller vart jag vill, förutom bort. Jag vill någon annanstans, jag vill få ro... Det fick jag här, förut, men inte nu, inte nu.

  Jules pappa och farmor kom förbi för att hämta det lilla tältet och ett liggunderlag till Jules Urkultresa, vilken inte blir av om hon behöver en till operation.

  I natt läste jag: Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Fantastiskt bra, om älskade anhöriga som blir förändrade till oigenkännlighet, ett ämne som är välbekant för mig då jag jobbat på en demensavdelning och haft nära kontakt med anhöriga till vårdtagarna. Jobbigt ämne som J.A.L utforskar på ett oerhört berörande och närgånget sätt, han tvekar inte för sorgen utan utforskar dess beståndsdelar, så bra att jag var lite rädd för att somna. Hanteringen av odöda väckte tankar om min far, glädje att han blev kremerad vilket följdes av en funderan om askan virvlar runt i urnan för att försöka forma sig till en mänsklig varelse igen... Makabra tankar...

Jag läste: Låt den rätte komma in i vintras vilken också var bra och J.A.L tvekade inte för det äckliga där heller, då tänker jag främst på historien om Eli´s vårdare. Tycker dock att hanteringen av odöda är bättre.

Det roliga med dessa två böcker är att ägaren till dem är (tada!) Jules pappa som aldrig läste en bok medan vi var tillsammans. Jag har många jävligt bestämda åsikter, en av dem är att, ska vi bo ihop, får du fan läsa böcker, annars kommer jag att förakta dig... I´m such a nice person:)

  Eftersom att de blivit en hel del om döden idag avslutar jag med bilder av buketten jag gjorde till fars urnfästning den 10:e juni. Liljekonvaljerna var väldigt passande eftersom, de var blommor pappa alltid brukade få på sin födelsedag som var just den 10:e juni.

Var ute på stan flera timmar och gick i affärer, provade kläder. Varken jag eller Jules har någonsin shoppat så seriöst. Tyvärr blev det bara en klänning 100kr och ryggsäck 400kr till mig. Julia hade större tur, hon fick ryggsäck, klänning från myrorna, keps a´la Che Guevara och en tröja, sedan blev det Sushi precis som i tisdags. Ingen dum dag alls, jag somnade i soffan och orkade inte åka tillbaka till Thorsàkir. 

Från 10.30 till hur länge som helst känns det som var jag och Jules på sjukhuset. jag vaknade 6 på morgonen (nervös? Icke) Jag och Julia fnissade som om vi rökt på hela tiden, hon ville gärna ha någon sjukdom, förmodligen eftersom att jag sa att hon kunde kryssa nej på allt... T.ex hjärtsjukdom, vem vet, liksom? hade inte jag varit där, tror jag att hon kryssat; JA!!! på allt för säkerhets skull!

  Jules var jätteduktig och kunde klä av sig själv, men sedan kunde hon inte klä på sig sjukhuskläderna, tur att hon hade mamma med sig som kunde hjälpa till, fast jag fixade, det inte heller, till mitt försvar vill jag säga att nästan alla snören på omlottrocken var borta och Julia ville inte att det skulle vara knöligt, dessutom är det JÄVLIGT SVÅRT att knyta när man skrattar så att man håller på att kissa på sig, fast hade jag gjort det hade jag skyllt på min dotter och sagt att -Hon är väldigt, väldigt nervös!

Tillslut kom sjuksköterskan och undrade om vi inte var klara, doktorn väntade nämligen, hon lät inte som en "happy camper". Just ja fanns ju instruktion också... Strumporna var snygga. Julia blev glad när hon fått smärtstillande och lugnande. Efter op. ville hon bara sova, jag hade tråkigt och var trött...