"An elephant walking along the jungle path meets a mouse coming in the opposite direction. They stop and look at each other with interest. The elephant finally breaks the silence and says, "Why are you so small?" And the mouse looks up and says, "I've not been well."

Mössen är särskilt för Riesling och Jeppe!

något intressant! Endel är klockrent annat ställer jag mig väldigt frågande till.

http://www.gugglan.se/kultbok.htm

Kul för den bokintresserade.

med John Le Carre's "The Secret Pilgrim" finner den tråkig och för mig totalt ointressant, skall fortsätta ett tag till.

Jeppe, om du läser, så tycker jag att du verkar ha jävligt dålig boksmak just nu! Svårt att förstå, du brukar ju ha bra boksmak (dvs. bra= min)

Såg Die Hard för ett tag sedan, det sämsta jag sett Alan Rickman i. Jag skrattade ofta för den var så löjlig.  Lite orolig för att jag börjat skratta som Homer Simpson, "hihihi", försökte att göra det nyss, men det gick inte. Kanske Homerskrattet bara kommer när jag ser löjliga filmer, ska forska i vad som utlöser det.

Ikväll blir det buss till Thorsákir och kyrka på Domsöndag (stavas det med stort D?)

Jag antar att jag får spänna på mig skidorna imorgon för att samla mer enris, önskar att jag haft glögg och en bättre bok att läsa ute i skogen.

Lägger upp en dålig telefonbild från Augusti på lillefot (jag) och lilletass (Wilma) möjligen förevigt förevigade.

Kenneth Branagh för mig har jag alltmer snöat in på Alan Rickman. Det bästa är att  han är så jävla sexig och det har jag aldrig med bästa vilja i världen kunnat kalla Kenneth Branagh.

Detta har lett till att jag de senaste dagarna har sett Parfymen, har sett den en gång tidigare med Jazz, men sov mig tydligen fram tills hunden gräver upp de mördades hår. Jag tycker inte att det är en lysande film, ok att se, men inte mer. Boken vill jag minnas är mycket kusligare och bättre.

Sedan såg jag Galaxy Quest som är en riktig pärla. Den insåg jag att jag också sett förut men det gjorde absolut inget att se om den. Jazz tyckte att den verkade fånig, men det är ju precis vad den skall vara.

Sonen berättade också hur han hanterar kusligheter på film, han tänker på att det bara är kulisser och sådant som man får se i extramaterial. Han är toppen den killen. Dessutom har han och Alan Rickman likadana grönbrunmelerade ögonfärg. (Den du Sandra!)

Detta får mig naturligtvis att tänka på sista boken när Prof. Snape dör...

"The Rule of Four" av Ian Caldwell & Dustin Thomason är bland det absolut bästa jag läst, vackert skriven och ljuvligt filosofisk! Måste ha, helt enkelt!

John Fowles; "The Collector" Jag får skämmas över att inte läst den tidigare. Helt fantastisk, särskilt för en älskare av Shakespeare's "The Tempest"

Wow, måste äga!

Fortsätter med "The Secret Pilgrim" av John Le Carré, jag är tveksam, men tänker inte vara omöjlig. De första kapitlen har inte direkt sugit tag i mig.

Jävla alkis, tänker ni nu! Så är det inte alls, jag dricker inte tysktsötslisk, det är naturligtvis bloggerskan jag talar om!

http://www.vadihelveteskajaglagatillmiddag.nu/

på mig själv, för att jag är en feg konflikträdd, mes!

Var in på LIDL igår och köpte mandariner (eller vad de nu kallas) när jag hör en ringsingnal. Det är ett böneutrop och jag tänker, nice, liknande borde andra religiösa människor ha för att påminna dem om deras tro. Hade någon haft  "fader vår" eller "jag har hört om en stad ovan molnen" skulle jag reagerat sammalunda.

Tittar efter var ringsignalen kommer ifrån och det är en medelålders svensk gubbe, ok, han kan ju också vara muslim, inget fel i det, förutom att böneutropet slutar i skottlossning och tystnar.

Vad skulle jag göra?

Jag är konflikträdd och har blivit itutad att jag skall respektera äldre. Jag visste inte hur jag skulle handskas med min ilska, jag önskar att vågat säga ifrån, att jag vågat ifrågasätta hans ringsignal.

Var kommer människor ifrån som har sådana ringsignaler?  Är du svensk, så vet du det, har du hjärna borde du inse/veta att du inte är hotad av islam.

Jag skulle kunna gå på fredagsbön i en synagoga, buddisttempel eller en moské varje fredag, jag är svensk ändå och stolt över min anmödrar/anfädrer som byggt landet jag och mina barn lever i nu, de borde alla människor vara. Se till dem som gått före!

Vad jag inte är stolt över är min "svenska" konflikträdsla, jag borde ha sagt något för det värsta är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad.

Vad jag är mest ledsen över, är att det var min PLIKT som SVENSK att säga ifrån, för hur skulle de 3-4 "svartskallarna" runt omkring kunna säga något? Om det berör mig så illa och hur berör det inte en troende muslim då?

Nästa gång tänker jag säga ifrån, ifrågsätta, det är min plikt som medmänniska!

'Allāhu akbar, Allāhu akbar, ash-hadu an lā ilāh ill-Allāh, ash-hadu an lā ilāh ill-Allāh, ash-hadu anna Muhammadan rasūl-Allāh, ash-hadu anna Muhammadan rasūl-Allāh. Sedan bör han läsa efter, ash-hadu an lā ilāh ill-Allāh, ash-hadu an lā ilāh ill-Allāh, ash-hadu anna Muhammadan rasūl-Allāh, ash-hadu anna Muhammadan rasūl-Allāh. Hayya ‘ala al-salāh – hayya ‘ala’l-falāh – Allāhu akbar, Allāhu akbar, Lā ilāha ill-Allāh.'”

Farligt?

Nä vackert och tänkvärt, många borde ha lite mer av gud i sina liv.

Min dotter kan  början, nu ska min son få lära sig också, för det handlar inte om tro, det handlar om respekt!