som kommenterade under föregående rubrik!

Jag förstår inte vad du menar när du säger att jag inte tar min sjukdom på största allvar! Jag tar också min föräldraroll på största allvar (Jules, vänligen kommentera hur jag är som förälder!)

Skulle det vara så att du tittar in här igen, sök på bipolär och bipolaritet, dessutom  har jag nog läst det mesta som finns att tillgå på internet och i bokform.

Du säger att det är viktigt med tidig diagnostisering, jag håller med.

Jag har haft kontakt med psykiatrin i omgångar sedan jag var 15 och jag har hela tiden påtalat att min far var bipolär. Jag blev inte diagnostiserad förrän jag precis fyllt 37  för 1 1/2 år sedan) och nu kämpar jag varje dag med att jag har en livstidssjukdom.

Vill någon veta mer så fråga på, jag svarar efter bästa förmåga...

mina ord och skämmas, den 6/8 skrev jag, att jag inte skulle se;

"Någon av de där vampyrfilmerna, jag har läst böckerna, det räcker så. (Vill jag se vampyr, tar jag en med Bela Lugosi)"

Nu har jag precis sett Twilight och blev förtjust!

Jag har ju läst böckerna och första  gången var de underbara, så fort jag släpte de medvetna tankarna var jag i Forks. Det var dimmigt, regnigt och underbart grönt.

Tyvärr blev omläsningen en besvikelse, då håller de inte och det håller Jules  med om.

Förtjusningen i böckerna och filmerna tror jag mycket handlar om den romantiska "rena" kärleken i en man som är en riktig gentleman. På så sätt liknar de Jane Austens böcker och är välkomna i ett samhälle där de flesta böcker består av sex, våld och mord. Sex tycker jag är ok att läsa om men jag tycker inte om våld och mord, det får jag läsa så fort jag öppnar en dagstidnings hemsida.

Iallafall, jag ber om ursäkt och kan bara säga att det ska inte upprepas. Skulle det göra det ska jag äta upp min mössa för jag har nämligen ingen hatt.

Detta är ur Douglas Adams; The Ultimate Hitchhiker's Guide, The Restaurant at the End of Universe, s. 266, kapitel 24.

"It's a curious fact, and one to which no one knows quite how much importance to attach, that something like 85 percent of all known worlds in the Galaxy, be they primitive or highly advanced, have invented a drink called jynnan tonnyx, or gee-NN-'T'N-ix, or jinond-o-nicks, or anyone of a thousand or more variations on the same phonetic theme. The drinks themselves are not the same and vary between the Sivolvian "chinanto/mnigs" which is ordinary water served at slightly above room temperature, and the Gagrakackan "tzjin-anthony-ks" which kills cows at a hundred paces; and in fact the one common factor between all of them, beyond the fact that the names sound the same, is that they were all invented and named before the worlds concerned made contact with any other worlds"

Alla eventuella stavfel och sådant är säkert mina, läs boken och kolla så får ni skälla på mig sedan...

en debattartikel i Aftonbladet skriven av Nina Ruthström.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article7580209.ab

Hon har helt rätt vad gäller barnkläder, det är ofantligt löjligt att göra skillnad på barnkläder.

När Jules var liten inhandlades nästan alla hennes kläder på pojkavdelningen, hon hade 2-3 toksöta vita klänningar från Indiska, till kalas och sådant. Att hon skulle ha "pojkkläder" var naturligt för mig eftersom jag hyser åsikten att barn ska kunna röra sig fritt oavsett kön.

Dagiset Jules gick på var i ett "fint" område i Sundsvall. Där kunde man se flickor iklädda kjol/klänning, strumbyxor och päls stå och titta på när de andra barnen skuttade i snödrivor. Det här var i början av 90-talet, tyvärr verkar det vara likadant nu.

Jules har aldrig haft något intresse av kläder upp till 6:e klass (svartrockarfasen inleddes) innan dess hade man kunnat ikläda henne en svart sopsäck och hon hade inte brytt sig eller tyckt att det var konstigt.

Lillebror är en annan femma. Han har sedan han började gå varit intresserad av kläder. När han kom hem från dagis gick han in på sitt rum stängde dörren, lekte och bytte tröjor (förmodligen gjorde hans hörselproblem att han ville vila öronen). Vid tre hade han en grön period, teckningar, kläder, allt skulle vara grönt. Den perioden följdes av en röd period och så har det fortsatt.

Han har haft skjortperiod, rosaperiod, tröjor med tryckperiod, cardiganperiod och nu är han i en turkosperiod.

När han var runt fyra fick han följa med och köpa kläder. Fick han inte välja

själv var risken stor att han vägrade använda dem. Dessutom vill han vara lite unik i sin klädstil, en favoritskjorta slutade han använda sedan den varit med i reklam på tv.

Jag har en favoritanorak från 60-talet, den är vit med svart paisleymönster nertill som han vill ha. För några dagar sedan frågade han om han kunde få den när han blev stor. Tyvärr går inte det för han är ju redan längre än vad jag är.

Dags att sammanfatta? Ok!

LÄNGE LEVE INDIVIDUALISMEN!

LÄNGE LEVE KÖNSNEUTRALA BARNKLÄDER!

PS.

Jules jag accepterar pojkkläder med två K eftersom ordet pojke kommer från finskan   

OCH

dum i huvudet, när det gäller en sak. Människan kan inte begripa det logiska i att stava vissa ord som glasstrut; glaSSStrut eller busstation; buSSStation. Jag tror aldrig vi kommer att komma överens när det gäller detta. Däremot tycker hon att det ser helt normalt ut att stava brosKKnöl med två kk. Herregud, vi är väl svenskar, inte finländare?

Hon är knäpp, jag har bildbevis!

Suddiga människor fattar inte logisk stavning!

blödig som jag är. Har precis sett klart Nanny Mcphee and the Big Bang som jag började se igår. Inte alls lika bra som Nanny McPhee, egentligen inte alls bra, vilket smärtar mig att säga eftersom jag avgudar Emma Thompson.

 Bäst med hela filmen var avskedet mellen Nanny McPhee (Emma Thompson) och Mrs Docherty spelad av den oförlikneliga Dame Maggie Smith och Mr Greens återkomst från kriget. Ewan McGregor fantastisk skådespelare och en av de avundsvärda människor som bara blir stiligare och stiligare med åren.

Jag borde kanske spolat fram till slutet direkt?

Däremot tror jag att yngre barn kan tokgilla den, och det är en jättefin familjefilm  även om jag tyckte att den var lång och märkligt innehållslös.

tack vare Jeppe, gör att jag känner mig superflickig!

Dagens Outfit;

Svart hoodjacka, med ett litet hål, på bröstet. Just ja, HM minst 5 år gammal. Skitsnyggt, eftersom jag har ett ljuslila linne under snott av mor, så det lilla hålet är väldigt synligt. Mossgröna shorts också snodda av mor. Underkläder från Lindex.

Smink, noll.

Håret uppsatt i den för mig normala, slarviga knuten på huvudet, hårfärg min egen.

Jag är ju inte särskilt flickig normalt, det är lite onödigt när man är ute i skogen liksom, eller jag är väl krigsmålad då och då, lite sotig och allmänt skitig i ansiktet.

Brukar även dekorera håret med barr och ibland en fjäder om jag vill vara riktigt fin!

Jag är besatt av rosa och gulligheter jämt. Denna besatthet uppträdde vid 27, tidigare hade jag vägrat rosa. Jules har haft 2 rosa plagg, de var ärvda av mig, 1 byxdress i rosa frotte, med gigantisk vit krage, jag kallar den Elvisdressen, det enda som saknas på den är glitter. Rosa är inte riktigt Jules färg men Jazz var supersöt i den! Det andra rosa plagget, är en kortärmad byxdress i vad min son skulle kalla tuggummirosa (oh Jules det borde vara 3 G!) med charmiga ränder av väldigt grönt och väldigt gult! Den tror jag Jazz slapp använda!

Nåväl allt detta ändrades vid 27, när jag fick min prins upptäckte jag att jag blev besatt av rosa gulligheter, jag ville ha prinsesstält och tiaror (tack Sandra för tiaran och kronan jag fick av dig i julklapp för några år sedan). Jag ville fylla mitt liv med rosa, och jag är fortfarande fascinerad av extrem flickighet!

I mitt hem inskränker sig det rosa till något pocketomslag och mina rosa kläder finns inte, visserligen drömmer jag fortfarande om en blank prinsessklänning med massor av spets, men de finns inte i min storlek på leksaksaffärerna  .

Förra året gjorde jag vad jag skulle gjort för länge sedan, jag köpte Hello Kitty trosor till Jules, hon blev lite chockskadad tror jag, men använder dem för jag tror hon har väldigt lite underkläder, de är sköna och hon bryr sig inte...

Rosa drömmar är finare och bättre än rosa i verkligheten!

Jules i dagens outfit, från förra året...

http://jua.bloggagratis.se/2009/07/09/

Det var nog Hello Kitty som inspirerade henne till att bli modebloggare, tyvärr ledsnade hon efter två fotograferingar...

http://www.girlzlyfe.com/