Plockar svamp, rödvinbär, rosenblad och slänger allt i torken, min nya leksak. Plockat minst 2,5 kg blandade soppar och det var efter rensning.                       

   Är lite villrådig just nu, häromdagen sa jag till mor att jag tycker hon ska säjla huset och flytta. Det är inget särskilt märkligt med det, hon klarar inte av att ha ett hus, särskilt inte ett hyreshus. Då till själv problemet, jag hör hemma här, min släkt har bott här sedan 1400-talet, när jag var hos mormor och morfar kunde jag vara trygg, glad och fri, den "enda" barndom jag har haft, har varit här. Tanken på att inte kunna åka hit, att inte ha en trädgård att planera och arbeta i får mig mer eller mindre att bryta ihop. Mer eller mindre är en liten försköning, jag bryter ihop. Jag vet inte hur jag ska leva om jag inte kan vara här, Thorsàkir är mitt hem, det enda jag någonsin haft. 

Min lillbäbis åkte till syrran i Sundsvall i dag, taxibeställningen fungerade inte från bussbolaget, så jag fick ringa. Hoppsan tyckte de och att det var kollegans fel. ordnade så snabbt de kunde och taxin han ikapp bussen i Lunde, det är långt... ungefär vid 18.10 får jag ett samtal från storasystern, lillebror står inte att finna på busstationen, hans mobil har totalt lagt av och varken hon eller jag kan få tag på honom. PANIK! Särskilt från hennes sida, en av mina bästa egenskaper är att jag behåller mitt lugn i krissituationer. Dessutom har systern slut på penger så hon kan inte ringa mer, jag får därför ringa hennes far och be honom kolla om Jazze har kommit hem till honom, vilket han hade, upptäckte Ronny när han kom hem från jobbet. Ringde mig precis när jag satte mig för att ringa bussbolaget, för att de skulle kontakta busschaufören.

Lillbäbisen är 12 men efter som han är yngst kommer han alltid vara just lillbäbis. Storasystern var sen för hon hade varit på Daltons och druckit öl, de har ingen vakt på söndagar så hon "dennadär" som blir 18 25:e oktober hade kommit in. Ok, hon var hysterisk när hon ringde och insåg att hon som hade ansvaret för lillebror hade gjort bort sig rejält. (en vacker dag kommer jag att strypa henne, det vill säga om hennes far inte hinner först)

  Innan Jazze åkte åt vi ädelostfyllda kycklingfiléer inlindade i bacon med tagliatelle och bearnaisesås. Medans jag gjorde såsen, var det något jag skulle fixa, skulle gå jättesnabbt, men hittar inte det jag ska ha (slutade röra högst 15 sek) så såsjäveln skär sig, FAN!!! Jazze ska åka om ungefäe 45 min. finns ingen tid att fixa den... Det bleb typ en grynig dressing istället, jag låtsades att grynigheten var parmesanost (hurra för en levande fantasi!) Gott blev det i vilket fall. Jag fick 10 poäng för smak, vilket jag motsade, så vi delade upp det i smak och utförande där fick jag3 för jag hade ju iallafall försökt och såsen vartjock och fin tills jag gjorde min miss.

Såg nu när jag laddade upp bilden att den grillade kycklingen ser ut som bajskorvar :) Shit happens!

Vad har hänt idag, inte mycket, jag och Jazze flyttade kaninburen till husväggen, där det förhoppningsvis blir lite torrare för Freja, inte för att hon verkar besväras av regnet, men det känns trevligare för mig.

  Jo, jag skällde min mor, vilket hon tog på sitt vanliga sätt, hon skyllde ifrån sig och allt var naturligtvis mitt fel, jag kommer inte ihåg något eller så har jag missförstått. Hon var också upprörd över att jag och mina barn bara springer och "ralle ti´varann" det är ångermanländska och betyder att vi bara skvallrar med varandra om vad hon har sagt och gjort!!! Hon är fan dum i HELA huvudet! Men, nu tänker jag släppa det där, det är inte värt att gräva ner sig över...

  Till middag skulle jag göra fyllda kycklingrullader inlindade i bacon med tagliatelle och bearnaisesås (hemlagad) tömde grillen på aska fyllde på med briketter, gick in ill kycklingen som inte hade lust att tina (zville inte köra den i mikron för mycket heller, det blir så äckligt) så jag slängde på salt, citronpeppar och olivolja istället, perfekt att marinera över natten...

  Började läsa Marilyn French´s; The Women´s Room, som verkar fantastiskt bra och det är sällan man kan säga det när man bara läst 14 sidor.

 Avslutar med en bild på kaninbursflyttarna och naturligtvis på den fantastiskt förtjusande Freja!

Tog adjö av Jules vid 11 och gick ner på stan. Strosade i affärer men hittade inget, hade ingen lust att prova kläder. Jo, hittade alldeles underbara små högtalare som såg ut som hundar på Lagerhaus, men orkade inte släpa dem till Thorsakir för att sedan släpa hem dem till Hernösand (jo jag gillar den gamla stavningen av städer, eller ja Thorsakir är en församling om rätt ska vara rätt).

  Här är inte roligt att vara längre jag blir mindre och mindre förtjust i min mor mina barn står inte ut med henne, och ja, hon är en fruktansvärt jobbig människa. Jag drog verkligen en nitlott i föräldralotteriet.

  Har ingen aning om vad jag vill eller vart jag vill, förutom bort. Jag vill någon annanstans, jag vill få ro... Det fick jag här, förut, men inte nu, inte nu.

  Jules pappa och farmor kom förbi för att hämta det lilla tältet och ett liggunderlag till Jules Urkultresa, vilken inte blir av om hon behöver en till operation.

  I natt läste jag: Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist. Fantastiskt bra, om älskade anhöriga som blir förändrade till oigenkännlighet, ett ämne som är välbekant för mig då jag jobbat på en demensavdelning och haft nära kontakt med anhöriga till vårdtagarna. Jobbigt ämne som J.A.L utforskar på ett oerhört berörande och närgånget sätt, han tvekar inte för sorgen utan utforskar dess beståndsdelar, så bra att jag var lite rädd för att somna. Hanteringen av odöda väckte tankar om min far, glädje att han blev kremerad vilket följdes av en funderan om askan virvlar runt i urnan för att försöka forma sig till en mänsklig varelse igen... Makabra tankar...

Jag läste: Låt den rätte komma in i vintras vilken också var bra och J.A.L tvekade inte för det äckliga där heller, då tänker jag främst på historien om Eli´s vårdare. Tycker dock att hanteringen av odöda är bättre.

Det roliga med dessa två böcker är att ägaren till dem är (tada!) Jules pappa som aldrig läste en bok medan vi var tillsammans. Jag har många jävligt bestämda åsikter, en av dem är att, ska vi bo ihop, får du fan läsa böcker, annars kommer jag att förakta dig... I´m such a nice person:)

  Eftersom att de blivit en hel del om döden idag avslutar jag med bilder av buketten jag gjorde till fars urnfästning den 10:e juni. Liljekonvaljerna var väldigt passande eftersom, de var blommor pappa alltid brukade få på sin födelsedag som var just den 10:e juni.

Var ute på stan flera timmar och gick i affärer, provade kläder. Varken jag eller Jules har någonsin shoppat så seriöst. Tyvärr blev det bara en klänning 100kr och ryggsäck 400kr till mig. Julia hade större tur, hon fick ryggsäck, klänning från myrorna, keps a´la Che Guevara och en tröja, sedan blev det Sushi precis som i tisdags. Ingen dum dag alls, jag somnade i soffan och orkade inte åka tillbaka till Thorsàkir. 

Från 10.30 till hur länge som helst känns det som var jag och Jules på sjukhuset. jag vaknade 6 på morgonen (nervös? Icke) Jag och Julia fnissade som om vi rökt på hela tiden, hon ville gärna ha någon sjukdom, förmodligen eftersom att jag sa att hon kunde kryssa nej på allt... T.ex hjärtsjukdom, vem vet, liksom? hade inte jag varit där, tror jag att hon kryssat; JA!!! på allt för säkerhets skull!

  Jules var jätteduktig och kunde klä av sig själv, men sedan kunde hon inte klä på sig sjukhuskläderna, tur att hon hade mamma med sig som kunde hjälpa till, fast jag fixade, det inte heller, till mitt försvar vill jag säga att nästan alla snören på omlottrocken var borta och Julia ville inte att det skulle vara knöligt, dessutom är det JÄVLIGT SVÅRT att knyta när man skrattar så att man håller på att kissa på sig, fast hade jag gjort det hade jag skyllt på min dotter och sagt att -Hon är väldigt, väldigt nervös!

Tillslut kom sjuksköterskan och undrade om vi inte var klara, doktorn väntade nämligen, hon lät inte som en "happy camper". Just ja fanns ju instruktion också... Strumporna var snygga. Julia blev glad när hon fått smärtstillande och lugnande. Efter op. ville hon bara sova, jag hade tråkigt och var trött...

Reste från Prästmon till Sundsvall med en timmes stopp i H-sand för att hämta filmer jag köpt.

Anlände S-vall strax efter 3, fyllde på telefonen och gick sedan med raska steg utefter sjögatan för att komma till ett älsklingsställe Sea Street Sushi Bar! Skuttade sedan vidare in mot stan med en 11-bitars till mig och en veg. till Jules, och ryggsäcken full med filmer, svårt att få till en bättre dag, men det går, och jag vet hur! Ergo, in på Systembolaget (också älsklingsställe) för 2 flaskor Dunavar à 69 kr.

  Julias vän Tobias ska komma och se Sweeney Todd med oss, så vi börjar med min mest älskade film genom åren Much Ado About Nothing, fast min har norskt omslag så den heter; Stor Stohei For Ingenting (how hilarious) hela filmen rör mig till tårar den är så obeskriveligt, överjordiskt vacker. Här insåg jag även det bästa med att skaffa barn tidigt, jag kunde verkligen dela filmen med min dotter, det blev mycket pause & rewind för analys och beundran av små detaljer.

  Sweeney Todd, hrm, inte en av Burtons bästa filmer, sevärd, självklart (J. Depp är ju med) för att den är så befriad från mainstream puplikfriande. Största felet som jag ser det är att Alan Rickman inte fungerar som bov! The man with the sexiest voice in the world can´t be a villain!

Vilket blir lätt med Family Guy i bakgrunden.

Ok, this it! Jag oroar mig vansinnigt mycket för mina barn, trots att jag ständigt ironiserar över det. Jag vet också att vissa tycker att det är skitjobbigt ibland, att jag nästan aldrig kan vara allvarlig. Är jag orolig nu? Jepp särskilt för det äldsta barnet som varit på sjukhus och ska tillbaka på "kosmetisk rekonstruktionkirurgi". Nu snackar vi tuffa lilla tjejen som inte tillbringat en dag på sjukhus sedan jag tog hem henne från BB. (18 år i oktober) Plötsligt kom livets skörhet och slog en i bakhuvudet med ett basebollträ och jag vet att jag inte ska tänka -What if? Det är idiotiskt, men jag gör ju det iallafall, så när logiken inte fungerar så gömmer vi oss bakom masken av ironi. So sorry...

 Du är jättevacker....