Från 10.30 till hur länge som helst känns det som var jag och Jules på sjukhuset. jag vaknade 6 på morgonen (nervös? Icke) Jag och Julia fnissade som om vi rökt på hela tiden, hon ville gärna ha någon sjukdom, förmodligen eftersom att jag sa att hon kunde kryssa nej på allt... T.ex hjärtsjukdom, vem vet, liksom? hade inte jag varit där, tror jag att hon kryssat; JA!!! på allt för säkerhets skull!

  Jules var jätteduktig och kunde klä av sig själv, men sedan kunde hon inte klä på sig sjukhuskläderna, tur att hon hade mamma med sig som kunde hjälpa till, fast jag fixade, det inte heller, till mitt försvar vill jag säga att nästan alla snören på omlottrocken var borta och Julia ville inte att det skulle vara knöligt, dessutom är det JÄVLIGT SVÅRT att knyta när man skrattar så att man håller på att kissa på sig, fast hade jag gjort det hade jag skyllt på min dotter och sagt att -Hon är väldigt, väldigt nervös!

Tillslut kom sjuksköterskan och undrade om vi inte var klara, doktorn väntade nämligen, hon lät inte som en "happy camper". Just ja fanns ju instruktion också... Strumporna var snygga. Julia blev glad när hon fått smärtstillande och lugnande. Efter op. ville hon bara sova, jag hade tråkigt och var trött...