Igår när jag höll på att sortera ut böcker från två kassar Hasse fått, hittade jag något väldigt intressant:

"Gula kliniken" av Charlotte Stefanson (pseudonym för Maja Björkman)

Handlingen är denna;

"Gula kliniken är en allvarlig bok om livets eget allvar. Författarinnan Charlotte Stefanson har upprörts av det lättsinne med vilket ofödda människoliv behandlas, och med sin bok  hon ge svar på frågan: ha vi någon rätt överhuvudtaget att förneka barnens inträde i tillvaron? Kunna vi med lugnt samvete avbryta liv, innan vi ha en aning om vad de kunde ha blivit om de fått komma till världen?

Och i så fall: under vilka omständigheter kan något sådant vara oss tillåtet?

  Sina åsikter i dessa just nu så aktuella problem  framför författarinnan genom doktor Jörn och syster Doris, vilka på "Gula kliniken" dagligen måste åse de mänskligt och socialt nedbrytande följderna av abortus provocatus. Doktor Jörn och syster Doris strida för att omdana sina patienters hjärtan, för att i dem skapa en sund livsglädje och livsbejakelse.

  En tidsroman, som återspeglar människornas kamp i nuet."

Åhlén & Söners Förlag

Jag läste detta högt igår, vilket fick till följd att den åkte direkt i vedlåren.

'Jag vill läsa den' sade jag.

'Då får du läsa den jävligt snabbt' fick jag till svar.

Så varför får jag inte läsa vad jag vill? Mannens eviga dominans över kvinnan, "Hans" bestämmanderätt? Det kan inte vara annat.

Jag får väl ta och läsa den "jävligt snabbt" eftersom åsikterna som utrycktes 1937 verkar vara rätt lika med vissa abortmotståndares åsikter av idag.

"Gamla böcker brinner bäst" säger Hans Majestät...

Jag är istället  "TVINGAD", att läsa "Enderby" av Anthony Burgess. Det är ju jättekul, så kul att jag måste köpa alla 4 böckerna om "Enderby" på AdLibris.