med Kenneth Branagh, som faktiskt känns mycket bättre än första gången jag såg den. Har nämnt förut att det inte är min genre, så jag är lite förvånad. Kan det vara för att jag koncentrerade mig på allt annat än Mr Branagh?

Annars funderar jag på om ska tordas trotsa farorna och besöka västerbottens inland.

+ SnyggSandra

+ SnyggBenny far till SnyggSandra

+ Leka med Siri och Irma

+ Äta orre, tjäder, rådjur, älg och ren, jag har aldrig smakat de tre första vad jag vet.

-SnyggBenny har bara ögon för sin fru.

-Alla släktingarna är skjutgalna och jag har inga oranga kläder. Misstänker därför att jag riskerar bli skjuten.

- Jag har tackat nej till räv och grävling, vilket kunde ordnas om jag ville äta det.

Tänk om de serverar mig halstrad räv, bara för att få skratta åt en sörlänning?

Tål att tänka på.

Undrar om de äter varg?

är en dikt av Christopher Reid som blivit filmatiserad.

Jag vet inte vad jag ska säga, det finns inget som förstummar mig som enkelhet med både skönhet och djup.

Bidragande är förstås Alan Rickman som är bättre än någonsin tror jag, han får orden, poesin att sjunga. Alan Rickman and the poem are making love together, beautiful love. Emma Thompson spelar med en fingertoppskänsla som är en fröjd att se, hon är en slags kuliss med känsla.

Greg Wise berättar hur The song of lunch came to be.

http://www.bbc.co.uk/blogs/tv/2010/10/the-song-of-lunch-poem-into-drama.shtml

Om någon undrar vem som är på bilden, på boken i filmen, så är det Greg Wise.

;)

kör "The L Word" hemma, Marina är min favorit, annars är det Bette,  Tina och Alice.

Shane I could die for, så hon är ingen favorit.

Tar jag "The real L Word" är det Whitney och Mikey som "get my gears going"

Det är nog få som fattar detta inlägg, jag gör det knappt. men tydligen gillar jag "butch femmes" eller "femme  butches" eller tar vi ner det på en normal nivå...

Människor som är sig själva och inte normativa.

i soffan igår med första säsongen av L WORD igår. Nu sitter syskonen och tittar tillsammans, det tycker jag är gulligt!

en icke heteronormativ film,  se "Another Gay Movie". Den har vissa likheter med "American Pie" fast mycket bättre, för den handlar om att "få till det" ingen vanlig komma ut story mao.

Vill man se en mer heteronormativ film, kan man se "My Blueberry Nights" som är en ovanligt finstämd amerikansk film. Jude Law, Rachel Weisz och särskilt

David Strathairn är brillianta!

"Salt" i fredags.

 Bra action och det kommer från en människa som inte gillar action. Mycket mer än bra action var det inte, action var liksom både innehåll och mening med filmen.

Fick med mig tre böcker hem från Erikshjälpen i Kramfors innan jag åkte hem.

Carl-Johan Wallgrens "Den vidunderliga kärlekens historia" jag tror att detta är mitt 3:e exemplar. Bra böcker ska jag alltid låna ut till folk och sedan får jag aldrig tillbaka dem.

"Kunzelmann & Kunzelmann" också av ovanstående författare (nu har jag lyckats göra något skit med texten igen)

Samt Mauritz Tistelö "Poesi" han är en jävligt skön poet som det är ett stort nöje att läsa! 

15kr lagom pris för tre pocketböcker!

Svampskogen lockar, bara regnet gör ett uppehåll!

såg Toy Story 3 idag. Så underbart roligt, Jazz skämdes för att jag inte kunde sluta skratta åt "Mr. Potato Head" som tortilla. Eller då blir det väl "Mr Tortilla Head"?

Det var skratt hela tiden faktiskt utom på slutet, då det blev väldigt spännande och jag väldigt orolig (jupp, jag erkänner, jag är ett FÅN). All barnfilm, borde vara så här bra!

Das war alles, från vad som verkar blivit en filmblogg, jag får skärpa mig!

före sängen igår. Jag hittade "Don Juan De Marco" när jag höll på att sortera mina dvd-filmer. Faktum är att jag hittade en massa filmer som jag inte sett.

Konstigt?

Njä, jag vet inte, man går på COOP och handlar, letar lite bland 3 för 99:- och vips, hittar man filmer man vill se. Kommer hem och har inte tid för tillfället, sedan glömmer jag bort dem.

Jag hade egentligen inte tänkt se hela, men den var så bra att jag blev tvungen.

Johnny Depp var fantastisk i vanlig ordning. Marlon Brando och Faye Dunaway, två skådespelare som jag aldrig riktigt förstått meningen med, var lika så.

Det jag fann mest märkligt var att Marlon Brando's ansikte var så stiligt, trots hans stora kroppshydda.

Det är tur att jag inte är bättre än att jag kan ändra mig! SnyggSandra, du missade en skön filmkväll igår eftersom du envisas med att stanna i Lapphelvetet!