en film som bara blir bättre för varje gång man ser den! Oerhört vacker och lågmäld om två excentriska människor som finner helhet tillsammans. Det är en ganska märklig kärlekshistoria eftersom Lytton Strachey var bög och Dora Carrington var kvinna, deras platoniska kärlek är konstant och föremålen för deras kroppsliga lustar varierar.

  Det är ingen film om Carringtons målande eller Lyttons författande utan en berättelse om deras okonventionella kärlek. Intimiteten som finns i deras förhållande är rörande.

  Jag har sett denna film 3 eller 4 gånger och varje gång ger den en ny upplevelse. Jag tyckte att Lytton var omänsklig mot Carrington. Denna gång har jag sett en ny historia där, hennes kärlek till honom är besvarad.

och därför också hösten!

Nu har jag sett Peter's Friends igen och måste säga att jag hade fel, slutet är inte förhastat, enda felet är att Kenneth Branagh spelar över som full i slutet. Jag förlåter honom dock, det är enda gången jag inte ansett honom trovärdig i en film. Nu tvekar jag lite över fortsättningen, endera Carrington med Emma Thompson eller Henry V med Kenneth Branagh och Emma Thompson. Efter en stunds eftertanke väljer jag Carrington och sparar Henry V tills att det blir mörkare. Carrington är en riktig pärla, wtf. Emma Thomson har huvudrollen, det säger ju allt!

Reste från Prästmon till Sundsvall med en timmes stopp i H-sand för att hämta filmer jag köpt.

Anlände S-vall strax efter 3, fyllde på telefonen och gick sedan med raska steg utefter sjögatan för att komma till ett älsklingsställe Sea Street Sushi Bar! Skuttade sedan vidare in mot stan med en 11-bitars till mig och en veg. till Jules, och ryggsäcken full med filmer, svårt att få till en bättre dag, men det går, och jag vet hur! Ergo, in på Systembolaget (också älsklingsställe) för 2 flaskor Dunavar à 69 kr.

  Julias vän Tobias ska komma och se Sweeney Todd med oss, så vi börjar med min mest älskade film genom åren Much Ado About Nothing, fast min har norskt omslag så den heter; Stor Stohei For Ingenting (how hilarious) hela filmen rör mig till tårar den är så obeskriveligt, överjordiskt vacker. Här insåg jag även det bästa med att skaffa barn tidigt, jag kunde verkligen dela filmen med min dotter, det blev mycket pause & rewind för analys och beundran av små detaljer.

  Sweeney Todd, hrm, inte en av Burtons bästa filmer, sevärd, självklart (J. Depp är ju med) för att den är så befriad från mainstream puplikfriande. Största felet som jag ser det är att Alan Rickman inte fungerar som bov! The man with the sexiest voice in the world can´t be a villain!