Direktlänk till inlägg 19 september 2009
en film som bara blir bättre för varje gång man ser den! Oerhört vacker och lågmäld om två excentriska människor som finner helhet tillsammans. Det är en ganska märklig kärlekshistoria eftersom Lytton Strachey var bög och Dora Carrington var kvinna, deras platoniska kärlek är konstant och föremålen för deras kroppsliga lustar varierar.
Det är ingen film om Carringtons målande eller Lyttons författande utan en berättelse om deras okonventionella kärlek. Intimiteten som finns i deras förhållande är rörande.
Jag har sett denna film 3 eller 4 gånger och varje gång ger den en ny upplevelse. Jag tyckte att Lytton var omänsklig mot Carrington. Denna gång har jag sett en ny historia där, hennes kärlek till honom är besvarad.
smyger sig det man inte minns. Ma petit Julie har gjort ett alldeles för kort nedtrampstamp i Vogelsee. Vi åt vin och drack sushi igår (ja, jag har skrivit helt korrekt) talade om hennes gammelmorfar och hur ledsen hon blir över att Hass...
Heil och tack för att Ni finns; Ni som ärar konungariket Sverige. Ni som ärar den ariska rasen. Ni som ärar den Kristna tron och Moralen. Ni som ärar förtryck, rasism och hat. Välkomna, Ni patrioter, naturdemokrater och sverigedummokra...
och jag är en värdelös mamma! Igår var jag med den långe sonen på HM och köpte jeans till honom (herravdelningen) Han försvann hela tiden, det gör han jämt. Jag tittar och tittar och tittar, han finns ingenstans. Nu är detta inget nytt fenome...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 |
30 | |||||||
|