en film som bara blir bättre för varje gång man ser den! Oerhört vacker och lågmäld om två excentriska människor som finner helhet tillsammans. Det är en ganska märklig kärlekshistoria eftersom Lytton Strachey var bög och Dora Carrington var kvinna, deras platoniska kärlek är konstant och föremålen för deras kroppsliga lustar varierar.

  Det är ingen film om Carringtons målande eller Lyttons författande utan en berättelse om deras okonventionella kärlek. Intimiteten som finns i deras förhållande är rörande.

  Jag har sett denna film 3 eller 4 gånger och varje gång ger den en ny upplevelse. Jag tyckte att Lytton var omänsklig mot Carrington. Denna gång har jag sett en ny historia där, hennes kärlek till honom är besvarad.