nu blir det dags för te eller rött vin, tända ljus och film. Det är dags att förbereda sig för vinterdvalan, gosa till sig riktigt ordentlig i hemmet. Lite sorgligt är det, men också skönt. Vila från sommarstressen, där allt måste vara perfekt, bästa skolavslutningen, midsommarfirandet, semestern, kräft-, grill och surströmmingsfesterna. Ärligt talat, jag finner sommarperfektionshetsen  både äcklig och ångestframkallande.

  Sommar för mig är att gräva i jorden, en god bok i hängmattan, tillbringa helgerna i naturen, göra upp eld och sova på ett liggunderlag vid den, vakna av morgonsolen, koka vatten på spritköket slänga i lite färska örter, låta det dra ett tag, sedan sitter man där i soluppgången dricker örtte och tittar på älven.

   Nätterna är har ju blivit kyliga, men är det fint väder tillbringar jag nästa helg under bar himmel. Sista gången för säsongen, antar jag. Längtar hem till Thorsàkir och älven, längtar hem! Jag undrar om det är så att ens själ har ett hem? Isåfall är mitt hem där...  

med öronen. Jag älskar Winnie-The-Pooh, så i morse när jag och Wilma gick för att sopsortera och uträtta toalettbehov (Wilma) lyssnade jag på Winnie-The-Pooh med favoriter som; Stephen Fry och Dame Judi Dench, fantastiska röster och fantastiska skådespelare. Varför jag älskar Winnie-The-Pooh? Jag blir varm i hjärtat och kan inte sluta le, de är underbara berättelser. Någonstans har jag kvar böckerna från barndomen, de flesta sönderlästa, kan kanske inte kalla dem böcker längre, snarare ett slags lösbladssytem.

   Imorgon blir det förresten mer Stephen Fry, jag tänker parkera mig i soffan (med gott samvete nu när det är städat) och ha filmfestival. Den börjar med Peter's Friends, en ljuvlig liten pärla med många av mina favoritskådespelare. Slutet är dock lite hafsigt och känns krystat, lite som, hoppsan filmen börjar bli lång vi måste göra ett avslut! Kenneth Branagh spelar över (bara i slutscenen). Emma Thompson är sitt vanliga underbara jag, hon är fantastisk på att vara pinsam!  En helt underbar del av filmen, är när hon försöker förföra Peter (Stephen Fry) som är gay. Otroooligt pinsamt och vansinnigt roligt! Jag rekomenderar stark denna film, som är både humoristisk och melankolisk och väldigt, väldigt engelsk.

Jag hoppas det, men så verkar inte vara fallet. Skrattar gör jag dock, för Anna Anka är så dum så att klockorna stannar. Människan äsch, ankan menar jag gillar USA för där är män män och kvinnor kvinnor. Shit, det trodde jag att vi var här också. Hon anser att män ska arbeta och försörja familjen och att kvinnan tackar genom att hålla sig vacker.

   Jag har inte lust att vara en mans kuttersmycke, jag tror att jag har mer att ge i ett förhållande än att hänga på min mans arm och se vacker ut. Jag tror att jag har mer att ge i ett förhållande än att vara hora/mor/piga.

   Det fanns en tid när tjockhet och vit hy var en statussymbol för kvinnor och män, det innebar att du hade pengar till att äta så mycket du ville och var besparad från utomhusarbete. Idag är tydligen hemmafrun en statussymbol, en statussymbol som ägnar sin tid åt skönhetsbehandlingar. (ok det gäller inte alla) Vilket oerhört torftigt liv!!!

Jag förstår inte hur människor tänker om de anser att detta är något att sträva efter.

   I min värld delar man ALLT i ett förhållande, man delar inte upp. Vad ska man ha ett förhållande då för? I mina ögon är det tragiskt att vara i ett förhållande för att bli försörjd. Har man ett förhållande för att bli försörjd är ens trygghet byggd på en väldigt bräcklig grund!

   Oavsett kön har människor rätten att vara sig själva, det finns inte sysslogener, män och kvinnor kan vara lika bra på allt om intresse finns. Kvinnor är inte bättre på att vara förälder, städa eller laga mat bara för att de är kvinnor! Män är inte bättre på att arbeta, meka med bilar eller vara chefer, bara för att de är män! Vi blir uppfostrade till att passa in i könsroller, och förskola/dagis förstärker fortfarande dessa. Jag vet, jag har två ickenormativa barn, en dotter som är högljudd, impulsiv och ifrågasättande, jag har en son som är tystlåten, eftertänksam och lugn. Båda mina barn upplevs därför som udda och lite jobbiga av vuxna i skolan. Ibland har skolvärlden velat få det till att de mår dåligt, de gör de inte, de lever bara sitt liv utanför traditionella könsroller.

Nu har jag slutat skratta...