med Wilma. Var ut lite mer än en timme. Jag var förutseende och grävde fram fleecehandskarna.

  Var lite olaglig, det har jag dåligt samvete för. Tog ett äpple på länsmuseet, (de hänger ju bara där tills de trillar ändå) och ett plommon från en tomt, de hänger också bara där, har kollat i någon vecka. Så ikväll kände jag mig modig nog att smaka ett. Bad, bad me!!! I min skalle ekar vad min fröken sa i första klass; "Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål". Tukthus väntar...

  Förmodligen har Wilma dåligt inflytande på mig, hon tycker att allt hon kan snappa åt sig att äta är hennes. Mig delar hon dock allt med, t o m. märgben, nu har jag inte lust att äta dem så hon får tillbaka dem efter ett tag. Detta borde ju rimligen innebära att jag får ta vad jag vill att äta, eller?

  Dags för säng, fann 2 öronproppar igår och fick en god natts sömn, jag håller med Stefan Sundström;

"Somna lycklig, somna lycklig, det är en gåva att få sova som ett barn"

mellan att diska eller blogga. Undra vad jag väljer?

  Nyss uppkliven ur ett bad, jag kanske borde tagit med mig disken dit? Tog med mig "The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society" av Mary Ann Shaffer & Annie Barrows.

  Jag hittade den här boken i december förra året på biblioteketets lilla hylla över nyss inkomna böcker på engelska. Läste den och läste om den på en gång och sedan 2ggr till under december månad.

  (Jag läste en massa annat också, nästan allt av Shakespeare och skrev upp alla ord jag inte kunde hitta en synonym till direkt. Mina samlade verk av Shakespeare's pjäser är öfversatta af Carl August Hagberg och utgifvna(?) 1905 så även på svenska är det en hel del märkliga ord. Jo, jag var väldigt manisk, men oj, vad man hinner läsa mycket.)

  Åter till  "The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society" jag visste på en gång att denna bok måste få en plats i min bokhylla, för det är en av de bästa böcker jag någonsin läst. Det är omöjligt för mig att kunna rekommendera den så varmt som jag skulle vilja, men jag ska göra ett försök. Jag tänker inte skriva om människorna i boken för dem tycker jag att du ska få lära känna själv. Istället ska jag ge en kort bild av det känslomässiga innehållet så som det ter sig för mig.

   I boken finner man glädje och sorg, människor som gått igenom enorma svårigheter och kommit ut på andra sidan, ärrade och tilltufsade, men vid liv, ett liv de försöker göra det bästa av med hjälp av varandra. Det är ingen tung bok, den är välskriven, "full of wit" (tycker inte att det finns en bra motsvarighet på svenska, kvickhet eller slagfärdighet innehåller inte riktigt betydelsen av ordet wit). Den är vänlig, ibland lite bitsk, och innehåller ett stort spektrum av personligheter som går rakt in i hjärtat och stannar där (undantaget 5 personer, skurkar!!!). Det här blir ingen bra beskrivning för jag besitter inte talangen att beskriva den på det sätt den förtjänar.

Kan bara säga; läs den, för både boken och du förtjänar det och för att; aldrig har en bok fått mig att skratta och gråta så mycket!

från föregående inlägg, i fortsättningen ska jag bara ha nakna djur, kan bara inte bestämma om jag ska ha en av varje eller 2 av varje som Noa (kanske ska jag bo på en husbåt också?) Marsvin vill ju ha sällskap så 2 skinnysar minst, är ett måste. Katter är ju ibland likadana så det blir nog 2 Sphynxar. Sedan blir det 1 American Hairless Terrier, 1 Mexikansk Nakenhund och en Chinese Crested Dog.

   Undrar om det finns fler nakna djur? Är flodhästar nakna? Elefanter? Vad räknas som naket? Innebär det att jag också måste vara naken hela tiden, så att de inte känner sig utanför? Efter som vi har fantastiskt fina Freja, så kan jag inte låta bli att undra om det finns nakenkaniner också...

   Av vad jag skrivit nu, är det uppenbart att blytillståndet börjar lätta. Jag vill tacka bloggen, Wilma och mina mediciner för detta.

      trots att skallen är fylld av bly. När jag sitter här och läser bloggar, har var och varannan människa djur. Många bloggar om sina katter och hundar, vilket inte är konstigt eftersom de är vanligt förekommande i svenska hem. Det jag blir förvånad över är att massor, känns det som, bloggar om marsvin. Nu menar jag inte att marsvin är ovanliga, snarare verkar det som att alla marsvinsägare bloggar om sina djur. Hur kommer det sig? Marsvin är en gnagare, jag har aldrig stött på kanin- eller råttbloggare, eller så är det så sällsynt att jag inte kommer ihåg det. Många av dessa bloggare har Skinnymarsvin, vilket också är märkligt eftersom dessa är tämligen ovanliga än så länge (ljuvligt söta). Hade ingen aning om att sådana fanns överhuvudtaget tills jag såg någons blogg som hade sådana, och nu verkar det som jag trillar över dem på bloggar överallt.

  Blir man en villigare skribent om man har marsvin eller skaffar man marsvin för att man gillar att skriva? Är marsvin särskilt bra för kreativiteten? Nu bloggar ju katt- och hundägare mycket också men det är ju inte så konstigt eftersom de är något vanligare djur än marsvin.  Måste man "blogga av sig" för ens marsvin pratar så mycket?

Bilderna är på den i mitt tycke mycket stilige Ludde och den då fyraårige Jazz med Lisa. Dessa charmtroll är nu mer saligen hädangångna, ja, inte Jazz då... (attans vad jag är sugen på några skinnysar...)