Har vissa favoritbilder som jag använder ofta, är det meningen att jag ska lägga upp dem igen? Jag kan i vilket fall inte hitta dem. Nåväl jag överlever nog det också.

   "The Little Stranger" av Sarah Waters är så bra, har alldeles förlorat mig i den. Huvudpersonerna är alldeles vanliga (nåja mer el. mindre) problem har de och inte kommer de att vinna några skönhetstävlingar heller. Halva boken kvar så det här har jag inte tid till längre, måste skynda mig tillbaka till efterkrigstidens England, en försvinnande livsstil och något väldigt spännande mystiskt. Yeay!!!

Alla är väl familjära med sagan?

Fattig skogshuggare till far och elak styvmor (finns tydligen inga andra) Styvmodern övertalar fadern att lämna barnen i skogen, detta hör Hans och smyger sig ut för att samla små vita stenar som han stoppar i sin ficka. På morgonen bär det ut i skogen, Hans släpper ner en sten på marken så att sedan kan hitta hem.

   Nu är det ju inte sagan det här skall handla om utan 2 föräldrar i Frankrike som förgiftar sina barn eftersom de har ekonomiska bekymmer och riskerar att förlora både hem och barn. Så vad gör de? Jo, de förgiftar dem (med pasta) och barnen dör i sömnen. Efter 1 månad kommer fadern in på en polisstation och erkänner, barnen hittas i ett garage så illa åtgångna att det inte går att utröna vilket gift de dog av. Fadern påstår att modern övertalade honom (Hans och Greta) modern säger att hon aldrig skulle göra så. Undrade hon aldrig vad som hänt barnen, efterlyste eller polisanmälde?

Tydligen inte.

   Att få barn är ingen självklarhet, det får många inse när de försöker. Barn är en gåva, den största man kan få!

Vissa människor tycks anse att eftersom de satte sina barn till världen får de göra vad de vill med dem. Så är det inte! Barn är ett av universums mirakel, ditt ansvar att skydda. Som förälder, styvförälder, vårdnadshavare eller medmänniska är ditt ansvar att lära dem använda sina vingar så att de kan flyga ut i värlen och göra gott. Livet är en gåva, en gåva vi föds med, kanske den enda gåvan vi får. Som människa har vi ingen rätt att ta den ifrån någon annan.

   Jag kan inte bli annat än oerhört ledsen, upprörd och beklämd när jag läser sådana här saker. De händer och bara en gång, är alldeles för ofta. Jag förstår att vissa människor inte kan eller vill ta hand om sina barn. Jag förstår att desperata människor gör desperata saker. Jag önskar dock, verkligen önskar att de skulle låta någon annan ta hand om deras barn.