kämpar dock för att hålla mig vaken till Paradise Hotel. Gårdagens program var bara tråkigt, beroendet har släppt. Åkt skidor idag, eller snarare använt skidorna som snöskor. Rätt kall och frusen när jag kom in, så jag drack te. Nu höll jag på att skriva något i stil med "hurra för att göra sådant som inte kostar" men det stämmer ju inte! Så, istället blir det; HURRA för saker som inte kostat i år!

  Sytt lite har jag också gjort, en liten säckgrejsak till Bíbí och Poppy Popper, samt en hängmatta, de kommer att bli överlyckliga. Klippt ut lakansväv till en väska som skall färgas grön och få en svart broderad drake på. Virkandet har jag inte riktigt kommit i gång med efter de 7 luftmaskorna jag gjorde igår för att kolla om jag hade något minne av hur man gjorde överhuvudtaget... Jazz är eld och lågor över Modogarnet, jag sa mössa, han sa tröja. 'Öhm, har du syslöjd fortf.?' undrade jag då... Sedan klämde han till med vantar, jag tror jag lär honom att virka långa remsor, sedan syr vi ihgop dem till små påsar att ha på händerna... Vantar, jag har mönster, jag måste bara lära mig förstå det först.

Året är 2060 och i en paradvåning på Strandvägen i Stockholm gör sig en mycket stilig och framgångsrik man i ordning för sin födelsedag. Försommarsolen lyser in och skapar en gloria runt hans huvud, han ler mot sig själv i spegeln när ett hasande flämtande ljud hörs utanför dörren.

  Mannen hinner bara tänka 'Oh neeej, inte i år igen' innan dörren försiktigt smygs upp och hasandet och flämtandet kommer i rummet. Den gälla rösten han lärt sig avsky, brister ut i "Ja må han leva" eller iallafall texten till "Ja må han leva", melodin är okänd men likväl förfärlig, precis som varje år.

  'Grattis mammas lilla gullbäbis' utbrister hasandet och flämtadet med den gälla rösten. Han rycker förvånat till, inte över gratulationerna som också återkommer år efter år, utan för att i vad som ser ut som en boll med klor på, befinner sig något som liknar en knöl av presentpapper. Presentpappersknölen sträcks fram och motvilligt inser han att den ska föreställa ett paket. Öppnandet visar sig vara mycket komplicerat, han får ta hjälp av sin rakkniv för att kunna besegra tejpmassorna. Ner på golvet trillar två garnklumpar och hasandet väsandet med den gälla rösten skriker upphetsat 'Titta Johannes, titta! Modovantarna är färdiga!

Han blev så här glad!

Nadeem Aslam som skrivit  "Kartor för vilsna älskande" och "Den förspillda vakan" blir att låna på biblioteket när jag får ork att läsa igen.

   Utan dator har det blivit väldigt mycket läsning (så klart) tog och läste om och lite nytt om min favorit...

Beth Hennings "Gustav III och Erik Lönnroth "Den stora rollen" är gamla vänner. Gunnar Von Proschwitz bok med delar av brevväxlingen mellan Katarina den stora och Gustav III är en ny bekantskap och en förtjusande sådan. fast allt med GIII är ju förtjusande i mina ögon.

  Jag rekomenderar starkt ett besök på Gustav III´s Antikmuseum, en liten undangömd pärla där åtminstone jag skulle kunna sitta en hel dag.