till 39. Galenskapstankarna börjar dyka upp. Som att jag skulle åka på någon dansbandsgrej i på Hotell Lappland! Möjligen inte så där jättemärkligt, om man inte är jag.

1. Jag blir fysiskt illamående av dansbandsmusik.

2. Jag klarar inte av att dansa med människor jag inte känner, det är alldeles för intimt.

Så har vi tankarna på att "skaffa" barn (är för stöldmetoden, men törs ej).

+ Jag är en bra mamma

+ Jazz gillar inte att vara puss och gosgris längre, så han är väldigt för förslaget att skaffa en ny unge också.

- Jag brukar peka ut bebisar på stan, men han törs inte stjäla någon heller.

+ Det finns hur mycket snygga Barbapappakläder som helst.

- Barn kan ha kolik. Been there, done that, medan den stolte fadern var på turné.

- Min sömn är fortfarande fucked for life, så jag tro inte att jag klarar mer sådant.

ATTANS!  3-3

Tar en till klassiker... Sälja allt och dra, herregud Jazz är 13 han klarar sig själv förhoppningsvis klarar han av att sköta om den 18-åriga systern också.

Nu är jag tämligen övertygad om att jag ej kommer att genomför ett enda av dessa alternativ.

Så vad ska jag göra i ett helt år?

Go with the flow?

Det känns som att jag borde ha ett mål, ett syfte med att vara 39. Så att jag kommer att kunna säga när jag är vääääldigt gammal att;

'När jag var 39 räddade jag världen från att gå under' eller något liknande.

Jag vill inte att 39 ska bli åldern då jag försökte virka vantar till Jazz och misslyckades.

sitter i. Njuter av den alltid like förträfflige skribenten, filosofen och poeten Hannu Sarenströms "Trädgårdsmagi" som lika gärna skulle kunna kallas trädgårdspoesi. Jag ska ge exempel;

"I trädgården vandrar döden och livet ständigt vid din sida, en tankes andetag blir livets gestaltade form"

eller

"Det som gör trädgården till stor levnadskonst är att den ännu är ofullbordad -

i morgon kommer den med nya visioner och möjligheter.

Så vill jag att min trädgård ska vara, som livet -

självklart, överraskande och oförutsägbart"

Jag och Hannu Sarenström har samma trädgårdsfilosofi, och jag älskar att han är så tillåtande mot andra människor. Han kan tycka att trädgårdar är förfärligt fula, för att sedan se det vackra i dem när han får se dem genom en ägare som älskar sin trädgård. För det är ju så, det någon verkligen älskar kan inte vara fult!

  Trädgården är mitt drottningdöme/drottningrike (2 ord som inte alls fungerar, maktord är inte för kvinnor) Jag får göra som jag vill, jag får låta ogräs och snår växa för att jag vill ha en djurvänlig trädgård, där det absolut inte används kemiska bekämpningsmedel.

Klezmermusik, perfekt att arbeta i trädgården till!

En dag förra veckan kom jag ut från badrummet efter att ha tvättat händerna. Fick fråga mig själv varför jag gjort det, det kändes som jag glömt något. Och det slår mig (oops) att jag glömt att kissa innan vilket var anledningen till att jag gick dit.

Jag kände mig väldigt dum och det gör jag nu med när jag skriver detta.