åldersfixerad just nu. Vänligen ursäkta mig, det har gått över senast den 8:e februari. I vilket fall hittade jag det här citatet som jag verkligen tyckte om.

"Perhaps middle age is, or should be a period of shedding shells; the shell of ambition, the shell of material accumulations and possessions, the shell of the ego."

Anne Morrow Lindbergh

Det är rätt coolt att hon dog den 7:e februari 2001, på min 30- års dag alltså.

IT'S A SIGN!

-29 i morse.

6 dgr kvar, demensen blir värre dag för dag, idag glömde jag att hacka en lök två ggr. skalade den och gick ut ur köket, TVÅ GÅNGER!

Är helt säker att det beror på den förestående födelsedagen, jag var ju helt ok i början av förra veckan.

Min mor är ju märklig jämt, men det här är en riktigt konstig grej. Min far var rätt sträng och gud nåde den som gick ut ur ett rum utan att släcka lampan. Det där sitter som berget i mig. Nu när mor ser så dåligt är hon beroende av väldigt starka lampor. Som människan aldrig släcker, hon går och lägger sig och sover ca varannan timmen, men inte släcker hon kökslamporna. Så det gör jag, och det är då det märkliga sker, när jag slår av så slår hon på och ska in i köket. Varför?

Synen (jag har linser) eller koordinationsförmågan tycks också börja försämras. Idag efter att jag handlat, står jag med en kasse i varjdera hand och ska skjuta igen den knäet, tar i rätt ordentligt och slår sidan av knäet rakt in i den smala sidan dsär låset sitter. Ont, riktigt ont och jag är inte den som är pecklig av mig. Tar vänster ben istället och gör samma sak!!!! Det är så jäkla bra att jag skriver det här så slipper jag undra om en dag eller två.

Mer om blåmärken.

När jag var 18 packade jag bröd på Skogaholms. Det innebar att man bar rätt mycket plåtar, och inte såg riktigt var man hade benen, så mina var täckta av blåmärken som jag inte kunde förstå var de kom ifrån. Detta tar jag upp med Bjurte, en av killarna jag delade lgh. med. Gravallvarlig säger han;

' Det är första tecknet på AIDS!'

Jag blev skiträdd, men sade inget och inte vet jag hur länge jag gick omkring och trodde det, tills jag nämde det för honom och han sade att det var ett skämt. Detta hände någon gång på våren 89, han tycker fortfarande att det är skitkul.

89 var det ja, det är 20 år sedan. När man börjar säga 10/15/20 år sedan någon ting hände, det är då man känner riktigt ordentligt att man åldras.

Jag har spelat Mah Jong Days, månadens tema är Valentine's Day. Den dagen får mig att tänka på en låt som många anser vara Paul McCartneys absolut sämsta låt. Jag älskar den dock, dels för att melodin är så glad, samt för att texten rör mig till tårar. Mest för att jag vill ha det så. Det sägs att Paul och Linda McCarney endast tillbringade en natt ifrån varandra. Det var när Paul tillbringade en natt i häkte för att ha smugglat Marijuana. Jag vill ha det så, så här kommer den.

Sandra jag tillägnar den dig, eftersom att det var dig jag fick den av.