studenten. Jag oroar mig, för att jag ska glömma bort den eller att vi ska missa något.

Strax före jul drömde jag att hon gjorde just det, tog studenten alltså. Jag var inte där, jag hade helt glömt bort det och kom inte på det förrän flera dagar efteråt när Jazz, frågade. Flera dagar efteråt gick jag omkring och kände mig som en förfärlig mor, att jag missat hennes student låg och gnagde i bakhuvudet. När hon några dagar senare diskuterar jullovet med mig, vill jag säga att du har gått ur skolan, du har inget jullov, det kommer före studenten!

Katastrofkänslan släppte lite, dock inte så mycket, att jag inte är på hennes far redan i början av januari om studentfirandet. Han tyckte det var lite väl tidigt.

Jules pappa och jag är diametralt olika. Där han är lugn, ordningsam och metodisk, är jag dramatisk, impulsiv och lite slarvig.

Ha, ha Ronny! Jag var före! För första gången när det gäller planering?

(oh, jag är betydligt barnsligare än honom också!)