sovit större delen av dagen.

Säkert  en efterverkan från dyngboken jag läste ut i början av december.

John Le Carré's "The Secret Pilgrim" Ja, Jeppen du läser rätt, den var ren och skär dynga!

Ska jag likna den vid något så blir det en tändsticka, den lyser upp för  att slockna väldigt fort, det upprepar sig genom nästan alla novellern. Nästan som att vissa av dem inte ens gjorde det. Sedan irriterade jag mig vansinnigt på huvudpersonens syn på kärlek, han söker något slags ouppnåeligt ideal, bara för att efter ett tag, bli besviken. Hans fru existerar bara i periferin och hemmet som ett ställe att byta kläder på.