Janssons och en folköl! Jag vet minsann hur man myser till det!

Fick ett telefonsamtal på bussen som gjorde mig både varm i hjärtat och nästan gråtfärdig av lycka. Tror nästan att jag gör uppror mot min lilla mor och åka på utflykt iallafall. Jag säger som fröken intelligensbefriadRosing, "För det är jag värd!"

Är just vad jag gör om 30 min.

Någon tvingar mig att fixa tjugonda'knut, trots att jag inte julpyntat!

Ah, vad gör man inte för sin lilla mamma?

konstigare än vanligt. Det är någon sjuk fördröjning på bloggen. Kommenterar jag på någon annans blogg fungerar det utmärkt att skriva, det är bara här och när jag kommenterar kommentarer jag får. Det har varit så i några dagar nu.

Vad fan är det frågan om?

Frågade både Harri, Hasse och Christian om analsex. De var alla rörande överrens om att inte förstå anledningen till det, då är det ingen anledning med en kvinna överhuvudtaget. De tyckte också att om man vill absolut ha analsex fick man väl ställa upp först och visa vad skönt det var.

Hamnade bakom en plogbil, så bussen blev över 20 min försenad. 4:an står inne så jag bryter helt mot min vanliga karaktärshållning och klämmer mig först av bussen och galopperar mot lokalbussen. Frågar chauffören snällt om jag kan åka på övergång för bussen var så försenad från H-sand. Det fick jag.

Öronläkaren var gammal nog att kunna vara mitt barn, hell, det är inte omöjligt att han är lika gammal som min son. Typ 13 alltså.

Han sög rent mitt öra och jag fick titta, så nu kan jag också bli läkare på ÖNH. Nya örondroppar fick jag också, tydligen hade den förste dilettantläkaren gett mig helt fel, dessutom hade jag inget gegg i öronen, så vad var det som blev bortsuget nu då?

Sundsvall är jobbigt att vara i, särskilt på sjukhuset eftersom att pappa dog där. Jag tänker ju nästan aldrig på honom, utom när jag är just i Svall.

Halkade iväg ner på stan efter att öronen var klara.  EN tanke som flög förbi var, jag ringer pappa så kommer han och hämtar mig. Hm, det skulle nog vara lite svårt, eftersom han är död. Kan ju ta en jäkla tid liksom....

Träffade Björn T på bussen, det var kul skitsnacket om hans politiska kollegor flödade.

Sandris ex nya tjej har pluggat med honom ett tag. Hon undrade varför han inte var som Lisbeth Salander med tanke på hans diagnos. Jag tjöt av skratt! Vilka idioter det finns, lärare skulle hon bli också...

Sedan dess har jag sovit, mycket sömn att ta igen. Kännde i måndags hur oerhört uppskruvad jag började bli. Prata och vara charmerande med människor jag inte känner, fast fortfarande så pass frisk att jag kunde styra de impulserna och reagera på dem.

Harri H ringde på kvällen, kom ut ur fängelset i julas och är bostadslös. Jag var jättebekymrad, och meddelade att jag önskar att han kunde bo hos mig, men han vet varför det inte går.  En helg, ok om, han absolut inte har någonstans att ta vägen.

Nu visade det säg att han var hos Hasse B, nere i Hälsingland och Christian I hade hämtat honom när han muckade "barnvaktat" honom över jul, tills Hasse tog över i nyår.

Så nu är jag nerbjuden till Christian, vilket kommer att bli underbart! Han är en ljuvlig människa! Det har alltid varit en väldigt stark dragningskraft mellan oss. Första gången vi täffades var jag 16 och han 15, vi satt i hans lilla krypin på Pipeline, där han bodde för tillfället och diskuterade Gustav II Adolf hela natten, lycka för mig!