Jag har fått VIP-kort på vårdcentralen, det innebär att nästa gång jag skall dit hämtas jag i Limo med gratis bar, färska rosor och valfri chaufför, den förste jag väljer blir Stephen Fry!

Jag fick inte bara VIP-kort, jag fick en ny antibiotikakur också, eftersom varknölen sitter så illa till vid ögat och att jag haft den i en vecka.

Det var ju egentligen imorgon jag skulle komma tillbaka, men eftersom det började rinna från bandaget, ringde jag och fick träffa en läkare.

Blir en massa motion, alla dessa promenader, tur att det blir limo i fortsättningen ;D

Detta är något av vår signatursång.

Texten som jag tagit mig några små friheter med, ursäkta...

Ah
We move like cagey tigers
We couldn't get closer than this
The way we walk
The way we talk
The way we stalk
The way we kiss
We slip through the streets
While everyone sleeps
Getting bigger and sleeker
And wider and brighter
We bite and scratch and scream all night
Let's go and throw
All the songs we know...

Into the sea
You and me
All these years and no one heard
I'll show you in spring
It's a treacherous thing
I missed you hissed this lovecat

We're so wonderfully wonderfully wonderfully
Wonderfully pretty!
Oh you know that I'd do anything for you...
We should have each other to tea huh?
We should have each other with cream
Then curl up by the fire
And sleep for awhile
It's the grooviest thing
It's the perfect dream

Into the sea
You and me
All these years and no one heard
I'll show you in spring
It's a treacherous thing
I miss you hissed this lovecat

We're so wonderfully wonderfully wonderfully
Wonderfully pretty!
Oh you know that I'd do anything for you...
We should have each other to dinner huh?
We should have each other with cream
Then curl up in the fire
Get up for awhile
It's the grooviest thing
It's the perfect dream

Hand in hand
Is the only way to land
And always the right way round
Not broken in pieces
Like hated little meeces...
How could we miss
Someone as dumb as this?

I love you... let's go...
Oh... solid gone...
How could we miss
Someone as dumb as this?

The Cure är lite av ett ett familjeband, jag och Ronny har sett dem på Roskildes stora scen, att de är ett vansinnigt tråkigt liveband, gör dem inte mindre bra.

Ronny gillar de mörkaste sångerna, jag de gladaste och Jules hamnar någonstans

"In between (days)"

Tänk, vilket perfekt barn vi har, en perfekt blandning av oss båda, gällande allt!