För det händer hela tiden!

Du blir dödad, varje dag, varje timme. DU FINNS INTE! Du är inte människa.

Frihet, är vår födslorätt! Alla måste läras det! Öppna dina ögon, se din omvärld.

förra inlägget.

Jag tänkte ta bort det, inte skriva, för "out of sight, out of mind"

Jag var inte värd ett skit för honom, ingenting1

När jag var 12 var vi för 4;e gången i Tunisien. Det är ett ljuvligt land och Fatimas hand i filigransilver bär jag fortfarande.

Odman vår hovmästare från första hotellet vi bodde, på hade kommit dit. Han var och är (om han lever) en underbar man.

Pappa och jag satt utanför hotellet och jag antar att han drack kaffe och jag drack förmodligen cola (ur den gamla snygga flaskan)

Det kom två män och jag har ingen aning om varför de satte sig vid vårt bord.

De beställde in vin, pappa kanske också drack, jag kommer inte ihåg. Jag kommer dock ihåg att han aldrig brukade dricka mer än ett glas vin till maten eller en likör vid "fina"tillställningar

En av dessa män ville att jag skulle sitta i hans knä, vilket jag gjorde. Jag antar att pappa sade åt mig att göra det, för jag har varken då eller nu gillat att sitta i okända mäns knä.

Han taffsade, som satan. hans kompis gick. Han tyckte inte att det var ok. Jag ville sitta i stolen jag satt förut, fick inte för pappa. Jag ville sitta i pappas knä istället, men fick inte.

Jag hade en man vars händer var överallt och pappa tyckte att det var ok.

Där fick jag för att jag långt innan hade varit smartare än honom.

Jag ville gå till vårt rum, men jag fick inte, jag fick inte gå. Hur länge jag satt där? Vet inte, det kändes som ett liv.

Mamma och Odman kom tillslut, han hade hämtat mina gamla kläder till sina barn, tror vi hade köpt nya till hans son Hammed också.

Han och min mamma såg direkt vad som skedde. Odman blev galen på denne man, som sprang därifrån med, verkligen med svansen mellan benen. Mamma blev galen på pappa har jag för för mig, Odman också men hon stoppade honom eller om det var tvärtom. Kanske var det tvärtom, jag tror faktiskt det. Jag kommer inte ihåg, vi gick till rummet och sov. Jag var 12 och tänkte inte ett skit, jag var bara glad att jag äntligen fick gå därifrån.

Vi pratade aldrig mer om det och vi åkte aldrig mer till Tunisien, vilket är synd, det är ett underbart land och jag är tacksam över att jag hade en av de gräsliga (moderna då) overallena på mig då.

Isa är den enda jag har berättat detta för, för jag skäms, vad hade jag gjort för fel? Föräldrar gör inte så, ingen gör så, mot någon. Detta är så vansinnigt vidrigt att minnas, men jag tror faktiskt att pappa höll på att sälja mig, vi skulle gå någonstans, jag och denne man när Odman kom.

Tim Burton är aldrig fel och julen är en jävla mardröm. Vi vet det Jack Skellington och jag!

Ok, han kanske ändrar sig lite. Snygg är han i vilket fall, en kritstrecksrandig kostym gör underverk på vem som helst!

eller tidigt hur man nu tänker.

Var är solen?

Endera är du vaken vilket är dumt

det får man inte vara

sover du så är det dumt för mig

jag vill inte ensam vaken vara,