Ok, vi går direkt på nätdejt numero deux!

Han var på, väldigt på! Vi hade gemensam musiksmak, han blev imponerad av min kunskap gällande musik och obskyra gamla band.

Återigen tvekade jag lite, men han ville absolut komma och hälsa på, jag ville inte att barnen skulle vara inblandade i ett sådant tidigt skede. Han kom upp med sin dotter (8 år ett av de skönaste barn jag någonsin träffat) det kändes "säkert" att han hade henne med sig, vem vill fucka upp sina barn, liksom?

Vi hade en jättetrevlig helg, firade Jules födelsedag på en asiatisk restaurang i Sundsvall, vi kollade in Alnöbron som skall vara den enda av 10 likadana broar som inte rasat. Söndagen spenderade vi på Rotsidan, som är en av de vackraste platserna jag vet.

De åkte hem, han ringde mig , när han kom hem och sade att han inte mådde bra, min undran var förstås om det "kändes fel", absolut inte han ville bara vara kvar hos mig. Måndagmorgon på väg till jobbet ringer han och talar om hur mycket han saknar mig och min familj. Någon timme senare skickar han ett väldigt gulligt sms.

Dödstystnad, inte ett ljud. Jag skickade några sms, ingenting till svar. Jag tänkte att wtf han kanske tappat telefonen, den kanske blivit stulen eller något likande. Jag litade faktiskt på honom.

Tisdagmorgon får jag ett meddelande på MSN, han klarar inte av något förhållande just nu och han vill inte såra oss eller sin dotter mer än han gjort. Dottern föll nämligen lika hårt för oss som vi för henne, hon dyrkade Jules och på Rotsidan talade hon om att det kändes som hon känt mig i tusen år. Denna underbara lilla flicka var ingen lättimponerad sak hon hade den starkaste integritet jag någonsin sett hos ett barn i den åldern.

MSN??? En man på 40-nånting'  jag kommer inte ihåg nu och det har ingen betydelse nu. Så feg, rygglaslöst! Jag kan le åt det nu, det gjorde jag inte då, jag försäkrar.

Shit, det här verkar ju bli någon jäkla följetong. Jag ska följa upp med vad som hände senare på kvällen och förhoppningsvis ska jag någongång komma till min åsikt om vad romantik är!

 

noboytoy

13 augusti 2010 10:27

Usch...jag måste pinsamt erkänna att jag är väldigt lik den här mannen...jag avskyr att såra människor och tar därför ofta den "lättaste" vägen ut. Skiter i att svara i telefon osv och hoppas att han ska fatta "vinken" och ge upp. Fegt, jag vet men samtidigt så är det jobbigt att folk kräver förklaringar på varför man inte är intresserad. En man bodde 40 mil från mig och tyckte att det var för jävligt att jag dumpade honom på tfn. Skällde ut mig efter noter;). Skulle jag köra 80 mil för att dumpa en man jag aldrig mer ville träffa..?

 

Vikki

13 augusti 2010 11:48

Hmm, 80 mil, man kanske ska ljuga om en dödlig sjukdom? Ska fråga min dotter, hon har haft typ 100 killar och dumpat alla utom en som dumpade henne. Det kan vara eftersom hon tekniskt sett fortfarande är tillsammans med Jesper från 2:an som det aldrig tog slut med pga flytt!

http://vickileh.bloggagratis.se

 

Sandra

13 augusti 2010 14:00

Åhh det där ärkepuckot hade jag glömt…

 

Vikki

13 augusti 2010 14:06

Det är i glömskans land han hör hemma! Fast det är synd på hans ljuvliga dotter! jag hade adopterat henne rakt av, fast det skulle jag väl göra med de flesta barn :D

http://vickileh.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

smyger sig det man inte minns.    Ma petit Julie har gjort ett alldeles för kort nedtrampstamp i Vogelsee.   Vi åt vin och drack sushi igår (ja, jag har skrivit helt korrekt) talade om hennes gammelmorfar och hur ledsen hon blir över att Hass...

Heil och tack för att Ni finns; Ni som ärar konungariket Sverige. Ni som ärar den ariska rasen. Ni som ärar den Kristna tron och Moralen. Ni som ärar förtryck, rasism och hat.    Välkomna, Ni patrioter, naturdemokrater och sverigedummokra...

Hassan släppte ut hönsen igår, de vill i inte gå in sedan. Avfärden mot Stockholm skedde därför inte förrän rätt exakt 15.00. Hittad till hundpensionatet i Järvsö utan större problem och dumpade Wilma där och drägglade över omplaceringskatterna. hass...

och jag är en värdelös mamma!   Igår var jag med den långe sonen på HM och köpte jeans till honom (herravdelningen) Han försvann hela tiden, det gör han jämt. Jag tittar och tittar och tittar, han finns ingenstans. Nu är detta inget nytt fenome...

Sista pro(ö)vning inför kröningen av Heinz Gustav VII Adolf 00.01 11/9 slutade nästan i katastrof. Efter att ha haft skjortan på bild i över 20 år upptäcker han att Bajen-märket sitter på fel sida!     Suddigt, jo man blir suddig i kanterna ...