ILLAMÅENDE

http://www.expressen.se/Nyheter/1.2100810/sa-farliga-ar-lekarna-i-den-nya-harda-skolan

När jag vid sju års ålder började skolan blev någonting fel. Jag vet inte om det var för att jag kunde läsa, skriva osv. och därför fick vara "hjälplärare", (vilket jag absolut inte uppskattade).

På dagis hade jag varit en naturlig ledartyp. Min mamma uppfostrade mig mig till att alla människor är lika mycket värda och att ingen rår för hur man är född, att man inte ska dra alla över en kam och att om man kan saker som andra inte kan eller har svårt för så ska man hjälpa dem. Min mormor sade alltid att man aldrig ska döma en människa, för man vet inte vad som gjort, att de hamnat där de är.

På dagis fick vi två barn som var lite annorlunda, vissa skulle kalla dem efterblivna, begåvningshandikappade eller utvecklingsstörda. Jag tycker inte att något av orden passar in. Alla människor är begåvade, möjligen på ett annorlunda sätt än majoriteten. Alla människor utvecklas i sin egen takt efter vad som är rätt för dem.

Dessa två barn på dagis tog jag  givetvis under mina vingars skugga. Jag brukade hjälpa Mattias på toaletten, truga honom att äta. Jag såg till att att han och Anna fick vara med och leka, för annars var inte jag med.

Sommaren efter 1:an träffade jag min gamla dagisavdelning på Fagerdalsbadet. Mest gladde det mig att se Mattias och ledsnast gjorde det mig när han inte kände igen mig utan bara sa nej till allt jag sa, som han gjorde med människor han inte kände.

Det har blev ju en avvikelse, som jag inte hade tänkt. Vad jag ville komma fram till var att jag kunde bestämma; att alla fick vara med och leka, genom att hota med att själv inte delta.

Att börja skolan blev en verklig chock, jag hade inte vetat att människor kunde vara så otrevliga.

Jag kommer inte riktigt ihåg vad som skedde, men det resulterade i huvudvärk och magverk, ofta verklig, ofta påhittad. Detta togs naturligtvis upp av min mamma på utvecklingssamtalen.

Fröken svarade att "jag var överkänslig" (gissa om jag avskyr det ordet? Det borde tas bort ur svenskan)

Lärdomen jag fick; var att det lönar inte sig att säga något, för inte jag var ju "ÖVERKÄNSLIG" och därmed var felet mitt!

När jag började 4:an fick jag min första kompis, eller fick, Lena hade aldrig någon att vara med heller.

Vi var väldigt roliga att plåga för de 3 POPULÄRA tjejerna! Det starkaste minnet är när Lenas fd bästa kompis (innan klasserna slogs samman och hon blev en tönt) hade födelsedagskalas och bjöd alla utom oss. Höjdpunkten var att springa och tjuvringa på Lenas dörr (hon bodde på 4:e våningen så det var lätt a se vilka som gjorde det) 3 eller 4 gånger. Vi var förkrossade, Lenas mamma var det, vi var väl "ÖVERKÄNSLIGA" hela bunten!

"Och jag grät mig till sömns efter alla dar"

Säkert! bandet med Annika Norlin alltså...

 

Millan

18 augusti 2010 09:48

Tragiskt ämne, men fantastiskt bra skrivet!

Viktoria

18 augusti 2010 11:06

Tack!

 

Natalina

18 augusti 2010 15:32

det här ämnet tycker jag inte om alls. Men du skrev det väldigt bra :)

http://natalina.bloggplatsen.se

Viktoria

18 augusti 2010 15:51

Tack så mycket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

smyger sig det man inte minns.    Ma petit Julie har gjort ett alldeles för kort nedtrampstamp i Vogelsee.   Vi åt vin och drack sushi igår (ja, jag har skrivit helt korrekt) talade om hennes gammelmorfar och hur ledsen hon blir över att Hass...

Heil och tack för att Ni finns; Ni som ärar konungariket Sverige. Ni som ärar den ariska rasen. Ni som ärar den Kristna tron och Moralen. Ni som ärar förtryck, rasism och hat.    Välkomna, Ni patrioter, naturdemokrater och sverigedummokra...

Hassan släppte ut hönsen igår, de vill i inte gå in sedan. Avfärden mot Stockholm skedde därför inte förrän rätt exakt 15.00. Hittad till hundpensionatet i Järvsö utan större problem och dumpade Wilma där och drägglade över omplaceringskatterna. hass...

och jag är en värdelös mamma!   Igår var jag med den långe sonen på HM och köpte jeans till honom (herravdelningen) Han försvann hela tiden, det gör han jämt. Jag tittar och tittar och tittar, han finns ingenstans. Nu är detta inget nytt fenome...

Sista pro(ö)vning inför kröningen av Heinz Gustav VII Adolf 00.01 11/9 slutade nästan i katastrof. Efter att ha haft skjortan på bild i över 20 år upptäcker han att Bajen-märket sitter på fel sida!     Suddigt, jo man blir suddig i kanterna ...