av Lars Häggström som min gullige psykiatriker var rar nog att låna mig. Många anteckningar blev det, väldigt intressant var den också. Ska få ett eget ex. nu lånade jag detta till 15.00 då jag har en tid med min samtalsterapeut. Ökat doseringen av mina mediciner, så jag ska nu förhoppningsvis bli mer stabil.

  Cyklade omkull på vägen hem när jag försökte stoppa tillbaka ena hörluren/proppen i örat (vad heter det?). Det brukar fungera bra, men tydligen inte om jag ska bromsa med ena handen i en lättare nerförsbacke. Det kan vara bra att lägga på minnet. Inga kläder gick sönder, yippie! Enda skadorna är blåmärken på knä och armbåge (vänster sida) samt värk i bröstkorgen på vänster sida, kan ha fått cykelstyret där. Känns iallafall när jag andas, smäll på revben?

  Kan också rapportera att Stephen Fry låter sämre som Professor Gilderoy Lockhart än Kenneth Branagh. Ibland får han till det riktigt bra, men inte hela tiden.  

min psykiatriker om 1 timme, det ska bli trevligt för han är väldigt snygg. Det där lät ju något ytligt, eller hur? Iallafall så är det jättebra eftersom att min medicinering inte fungerar, jag faller i djupa svackor, ca. var tionde dag. Dessa varar några dagar, sedan känns det som jag måste återhämta mig ett bra tag och hinner få kanske 2 bra dagar och sedan är det dax för nästa igen. Kan inte låta bli att fundera om det inte har med ålder att göra, att återhämtningen är så långsam?

  Borde kanske tillägga att min psykiatriker är väldigt bra och trevlig, så jag inte låter så ytlig. Det är trevligt att träffa honom även om jag önskar att det inte fanns anledning.

Så här känner jag mig de flesta dagar...

När jag vill känna mig så här, renen symboliserar världen här, alltså vill jag känna mig on top of the world. Fast, on top of reindeer kanske inte är så dumt heller?