inlägget jag skrev den 1/7. Jag (feg som jag är) gömde mig på toaletten och tordes inte komma fram förrän jag lessnat på badrummet. Försiktigt smög jag mig in i köket och viskade fram med darrande röst; 'Är du arg?' Då svarade "någon' (till min absoluta förvåning; 'Nä, det är ju sant, fast jag är tacksam för att du skriver "någon"'

Undrens tid, är tydligen inte förbi!

"Någon" och jag fångade förresten in Poppy Popper tidigt i morse. Det var en gemensam insats som behövdes. Nu kan jag åter ha balkongdörren öppen, det är rätt trevligt i det här vädret!

Bild på "någon"

jag ska äta?

Jag har köpt billiga äpplen från Polen, de är inte särskilt goda, men billiga som sagt.

Tre äpplen blev kvar i kylskåpet och var fortfarande friska efter tre eller fyra veckor.

Vad är de "matade" med? Efter E4 odlas grödor som djur äter och dessutom  är besprutade, dessa grödor blir till djurfoder och jag äter djur och deras produkter som ätit det fodret.  Jag har inte heller någon aning om hur dessa djur har behandlats.

Åter till de polska äpplena... Dessa är förmodligen fraktade till Sverige medelst lastbil. Lastbilar spyr ut avgaser som hamnar på grödorna jag nyss nämnde. Dessa lastbilar drivs av bensin som tillverkas av råolja och då hamnar vi genast i

Mexicanska golfen och en naturkatastrof av en omfattning vi förmodligen aldrig kommer att förstå. Det är generationerna efter oss som främst drabbas.

Jag och Jules har diskuterat det här med Raw Food. Vilket jag tror är bara bra, MEN vi bor i Sverige. Ska jag äta Raw Food så återkommer vi till transportproblemet.

Jag vet tammejfan inte vad jag ska äta!

Det är ett "Pojken som inte ville gå i skolan" scenario, förutom att han aldrig kommer till skolan utan alltihop bara fortsätter i en ond cirkel som liksom alla cirklar inte har något slut!

(Den cirkeln innehåller förstås också barnarbete, löner som inte går att leva på och skövling  av regnskogen som är allas vår lunga!)

annars är det en sådan där dag när jag vaknar trött och det bränner/svider eller vad jag ska kalla det i ögonen. Så där som det gör när man sovit för lite. Jag vill bara blunda, och jag vet att jag kommer att vara trött hela dagen. Tror faktiskt att jag går och lägger mig ett tag nu. Inte för att jag tror att det kommer att hjälpa, utan för att jag fadktiskt inte orkar vara vaken...

Happy, happy! Joy, joy!

i tvättstugan! Så fort jag kommer upp därifrån känner jag mig som en urlakad sill. Jag vill bara trilla i säng. Det kan bero på att där finns gigantiska silverfiskar, de kanske suger näring ur en? Bläblä och dubbelblä!

Sitter och tittar på några fantastiska flygare, svalor, otroligt att se dem jaga runt i skyn!

Dagens sista djurrapport   (lovar!) Bíbí infångades strax, hon kommer när man ropar. Poppy Popper som alltid varit blygare och mer misstänksam, har inte låtit sig infångas än.  Jag ska sätta mig på vakt så snart Jazz är klar med tjockpannkakan. Jag sitter som rådgivare vid köksbordet, vilket egentligen inte behövs han är betydligt bättre på pannkaka än vad jag är.

har jag mått bättre, eller kanske inte bättre, men jag orkar göra saker. Jag har tillräckligt med energi för att få idéer. Det är underbart, det är så länge som jag har gått runt i ständig dimma i huvudet. Bara det där med biblioteket, att kunna tänka, planera, det är enormt stort för mig.

Jag vet inte om det är solen som tittar fram. Jag har lärt mig att inte ta ut någon glädje i förskott, att inte vara säker på att solen är här för att stanna. Det är en förfärlig känsla det där, att hela tiden vänta på att man ska trilla ut för stupet igen, fastna depressions murkiga vatten, sugas ner i dess dy och aldrig komma upp igen.

Jag försöker ta en dag i taget, glädjas åt det lilla ljus som lyckas tränga in i min hjärna (eller vad det nu är)

Jag har alltid längtat efter ett bibliotek. Drömmen är naturligtvis "an English manor house library". Jag vill ha en stor eldstad, antika persiska mattor, vinröda tjocka sammetsgardiner, och två irländska varghundar sovande framför brasan. Biblioteket ska vara fyllt med läderinbundna böcker att botanisera bland, allt med en konjakskupa i handen.

Det är sällan man får det man drömmer om, har jag upptäckt. (Borde minst få ett Nobelpris för det). Tydligen är det bestämt att man får acceptera verkligheten så gott det går.

MEN; På lördag drar Jules  till Barcelona och sedan till USA (djävla cocacolaimperialist skitland) Så nu ska hennes krypin i vardagsrummet bli till bibliotek. Imorse när jag vaknat låg jag och funderade på om jag skulle ha datorn där och kom fram till att det skulle jag icke! (Hur i helvete gjorde jag texten så här?) Inga moderniteter klassisk musik och opera, med bandspelaren gömd bakom fåtöljen.

Jag skulle vilja börja nu men tyvärr måste jag fånga Bíbí och Poppy Popper, som jag misstänker har fått privatlektioner av Ioan Ursut...

iallafall för mig. Jag har gjort smör, bakat matbröd, diskat allt efter det, skurat badrummet och tagit ett bad efter det.

Bara man börjar så är faktisk städning väldigt tillfredställande. Det är bara det där med att börja som är så vansinnigt jobbigt...

Det gjorde mig glad, väldigt glad!

Lyssnar på Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band, en favorit är den här! Av någon underlig anledning känns den som Jules pojkväns låt. Vet inte varför, den bara ÄR Ike...