artist!

Körgårn' tar jag i morgon eftermiddag, nu ska jag ta ett bad, för jag är skitig, riktigt skitig! Hade glömt att man blir det när man håller på att brottas med syrenens rotskott.

Tror dock att, jag plockar rönnbär sedan så jag kan göra min favoritgelé

Vackraste rönnen jag vet, den ser ut som en boll!

Fått upp libbstickan vid ytterdörren, den höll på att breda ut sig över hela rabatten, jag stinker av libbsticka nu   .  Numera är den omplanterad i skogsdelen av trägården, där den kan breda ut sig så mycket den vill. Jag älskar den frodiga grönskan, den ger  djungelkänsla.

Grävt tre hål för att fylla på i syrenhäcken, bara jag vilat ett tag ska jag ut och slita med att gräva upp tre rotskott vid jättesyrenen. Slita, jo, det är ingen lättgrävd jord här, inte! I rabatten där libbstickan stod, är den ok, för där har jag hållit på och jordförbättrat i flera år. Det var rötterna som var problemet där (pust).

Ätte de bline ti å gräv upp en hosta, färe tå bort på körgårn, gräv upp rosaa sätt ne hosta å senn färe tå hem ijen.

Orke ja nå mer senn ska ja plocke rönnbära för å göre gelén.

Imöra tänkte ja tillbringe dan ti skogs (mitt modersmål).

a'Wilma å n'Lucifer tesammans i skoga

när jag grillade fläskkarré, hörde jag helgmålsringningen från "min" kyrka. Det värmde i hjärtat, spred sig ett lugn och jag kände mig så rofylld.

Helgmålsringning är alltid vacker, men den är särskild här, där jag är hemma. Varje lördag brukar jag tänka att imorgon ska jag gå i högmässa. Det blir aldrig av, tyvärr.

Jag kan inte påstå att jag är kristen, jag tycker inte om "organiserad" religion. Snarare är jag en hedning som dyrkar naturen.

Ändå är det något speciellt med kyrkorummet, all sorg, förtvivlan, tacksamhet, glädje och lycka, hela spektrat av känslor sitter i väggarna. Därför känner jag mig aldrig ensam i kyrkorummet.

Mormor och morfar sa alltid att "man ska lyssna på dem som gått före". Jag tror det är det jag gör just där (och på körgårn')

PLATSER DÄR MAN KAN LYSS TILL DE SOM GÅTT FÖRE