brukar vara en lyckodag för mig, särskilt om det är fullmåne! Jag lider inte av  nämligen inte av paraskevidekatriafobi! Jag tror fortfarande att jag kommer ha tur idag, kanske inte lika mycket som vid fullmåne, men tur ändå som sagt!

Natten är vacker och månen är full,
och du är som natten och jag är som månen
och du är som jag.

Mmm, men Sex-Noll-Två är ingen städlåt!

Den här däremot!

Ok, vi går direkt på nätdejt numero deux!

Han var på, väldigt på! Vi hade gemensam musiksmak, han blev imponerad av min kunskap gällande musik och obskyra gamla band.

Återigen tvekade jag lite, men han ville absolut komma och hälsa på, jag ville inte att barnen skulle vara inblandade i ett sådant tidigt skede. Han kom upp med sin dotter (8 år ett av de skönaste barn jag någonsin träffat) det kändes "säkert" att han hade henne med sig, vem vill fucka upp sina barn, liksom?

Vi hade en jättetrevlig helg, firade Jules födelsedag på en asiatisk restaurang i Sundsvall, vi kollade in Alnöbron som skall vara den enda av 10 likadana broar som inte rasat. Söndagen spenderade vi på Rotsidan, som är en av de vackraste platserna jag vet.

De åkte hem, han ringde mig , när han kom hem och sade att han inte mådde bra, min undran var förstås om det "kändes fel", absolut inte han ville bara vara kvar hos mig. Måndagmorgon på väg till jobbet ringer han och talar om hur mycket han saknar mig och min familj. Någon timme senare skickar han ett väldigt gulligt sms.

Dödstystnad, inte ett ljud. Jag skickade några sms, ingenting till svar. Jag tänkte att wtf han kanske tappat telefonen, den kanske blivit stulen eller något likande. Jag litade faktiskt på honom.

Tisdagmorgon får jag ett meddelande på MSN, han klarar inte av något förhållande just nu och han vill inte såra oss eller sin dotter mer än han gjort. Dottern föll nämligen lika hårt för oss som vi för henne, hon dyrkade Jules och på Rotsidan talade hon om att det kändes som hon känt mig i tusen år. Denna underbara lilla flicka var ingen lättimponerad sak hon hade den starkaste integritet jag någonsin sett hos ett barn i den åldern.

MSN??? En man på 40-nånting'  jag kommer inte ihåg nu och det har ingen betydelse nu. Så feg, rygglaslöst! Jag kan le åt det nu, det gjorde jag inte då, jag försäkrar.

Shit, det här verkar ju bli någon jäkla följetong. Jag ska följa upp med vad som hände senare på kvällen och förhoppningsvis ska jag någongång komma till min åsikt om vad romantik är!

"Stewie Griffin the Untold story". Den var bra, fast den innehöll en hel del scener jag sett förut. Kan dock inte låta bli att fundera om det är något fel på mig, i min ålder borde man väl ha mognare humor?

Btw. SnyggSandra har du sett den, jag vet ju att du är väldigt förtjust i Stewie och The Evil Monkey! Han går på filmpremiären med en jäkligt snygg "donna", kan ha varit du  !

Det slog mej just att den stora tröttheten slagit till vid samma tid, en längre tid. Vid halv 9 på kvällen. Igår "höll" jag mig till ca. 21.30 då jag övergav Jazz med filmen, därav såg jag klart den nu. Det här är ju tiden jag brukar vara som piggast, efter den överväldigande eftermiddagströttheten. Märkligt och trist för det blev ju inget stjärnskådande igår och nu på kvällen är det väldigt dimmigt.

när jag ändå håller på att löjla ut mig med detta vansinniga bloggande...

Kan inte bestämma mig om den är lika bra eller bättre på orginalspråket.

lite glass, det är varmt ute och ännu svettigare blir man när man städar.

För att städa måste man ha bra musik

Annars kan jag ju bara säga att det är pinsamt hur mycket jag hittar på att blogga om när jag ska städa...

Jag borde skämmas!

Jag håller på städa, därför blev det helt plötsligt enormt viktigt att skriva detta inlägg!

För några dagar sedan upptäckte jag att min kyl/frys från gissningsvis 1800-talet inte fungerade. Frysen fungerar, lampan i kylskåpet som aldrig fungerat, fungerar  nu. Jag tycker det är superkul att äntligen få se vad jag har i kylskåpet. Problemet är att kylskåpet är rumstemperat, det är ett stort problem särskilt under rötmånad.

Katastrofen, upptäckte jag häromdagen när jag skulle steka köttfärs till tacos. Smöret jag tog fram var mjukt, köttfärsen sur. Jag har dragit på skiten allt vad som går, men kylskåpet blir bara varmare och varmare.

Ibland önskar man att man bodde i en hyreslägenhet, detta är ett sådant tillfälle.

Jag undrar om man kan få något på hemförsäkringen?  Kyl/fryshelvet är ju som sagt från 1800-talet och skulle inte gå att bli av med, även om man betalade för det.

Annars har jag trott hela dagen att det var fredag, det är det tydligen inte.

Jävla skit också, det här ämnet är uttömt, jag får väl lov att återgå till städningen.

som har snott blogginspiration direkt från Ewa http://fundringar.bloggplatsen.se/

Ewa skrev igår ett inlägg som hon kallar "Mitt gräs är bra som det är" (bara titeln är ljuvlig).

Jag har nätdejtat två gånger, båda gångerna har det varit män som inte hade lätt att hålla sig till sanningen. Jag hade en dålig "magkänsla" men valde att bortse från detta, allt enligt devisen "hellre fria än fälla".

Den förste älskade mig, sååå mycket och det var ju underbart, tills jag upptäckte att han fortfarande hängde på sidan vi träffats! SnyggSandra gjorde ett konto och ljög ihop en historia eftersom jag visste att han kollar allt ordentligt, kollade vi att det fanns någon i med samma namn i Umeå, själv bodde han i Luleå.

Det första som hände var att han hälsade henne välkommen, hon behövde inte ta kontakt själv mao. Sedan följde en intensiv kontakt mellan dem. Jag kommer inte riktigt ihåg om hon gjort ett fejkat hotmail också. När jag kom hem från jobbet loggade jag in på MSN. Han var jättegullig i vanlig ordning, men oj, vilken tid det tog innan han svarade. Jag och SnyggSandra höll hela tiden kontakt genom MSN, så jag visste precis vad han skrev.

Jag gjorde slut, han blev hysterisk och sade att allt bara var ett skämt, det betydde inget alls! Han svor mig evig kärlek och trohet om jag bara förlät honom skulle han göra allt för att bevisa det.

Vad gjorde jag, jo mot bättre vetande förlät jag honom och vårt förhållande höll i lite mer än ett halvår till. Sedan började han dra sig undan, avståndet var så jobbigt osv. Jag trillade ner i dyn.

Nästan ett år senare kontaktar han mig på Facebook, och vill återuppta kontakten. Jag svarar honom ganska sarkastiskt och sedan var det slut på det, ÄNTLIGEN!

Jag har lärt mig att när människor hela tiden säger "Tro mig" är det, det sista man ska göra.

Oooops, det här blev långt! Får nog bli ett inlägg i 3 delar där jag tar nästa nätdejt och sedan ett till om romantik.