"Salt" i fredags.

 Bra action och det kommer från en människa som inte gillar action. Mycket mer än bra action var det inte, action var liksom både innehåll och mening med filmen.

Fick med mig tre böcker hem från Erikshjälpen i Kramfors innan jag åkte hem.

Carl-Johan Wallgrens "Den vidunderliga kärlekens historia" jag tror att detta är mitt 3:e exemplar. Bra böcker ska jag alltid låna ut till folk och sedan får jag aldrig tillbaka dem.

"Kunzelmann & Kunzelmann" också av ovanstående författare (nu har jag lyckats göra något skit med texten igen)

Samt Mauritz Tistelö "Poesi" han är en jävligt skön poet som det är ett stort nöje att läsa! 

15kr lagom pris för tre pocketböcker!

Svampskogen lockar, bara regnet gör ett uppehåll!

sedan igår.

Jag har haft fullt upp med att torka örter till te. Plocka svamp för att torka, hittat massor med smörsopp, mums, hittat andra soppar också, men smörsopp är min favorit. Blek taggsvamp som jag fryste in för den blir bitter i smaken, precis som gula kantareller vid torkning. Hittade faktiskt kantareller också, tyvärr var de helt hoptorkade. Plockade lingon också, till lingonsaft, så att jag kan få riktig KLAPPGRÖT, som jag älskar!

Wilma har varit glad över att få gå så mycket i skogen, oftast är det ju så att vi sitter vid älven, vilket hon tycker är mindre kul.

Jules kom hem till Sundsvall igår, eller idag eftersom bussen skulle anlända 24.00

Nästa helg tänkte vi tälta vid älven och förhoppningsvis få lyssna till kanadagässen som går ned för landning. De börjar samlas i riktigt stora flockar nu.

Funderade på att gå och rösta idag, men eftersom vi kommer hem 20 i 5 har jag fortfarande tid på mig. Det känns roligare att rösta på valdagen.

Annars är jag glad över ett gästboksinlägg jag fick i onsdags.

"Jättefint skrivet om min farbror Yngve Sundqvist. Han är saknad. /Micke"

Bilder från "min" älv.

Yngve Sundqvist "Sollefteåtomten" har gått bort i slutet av augusti läste jag i dagens tidning.

Jag sitter faktiskt och sväljer djupt och och tårana rinner.

Jag hade förmånen att träffa Yngve ganska många gånger, när han satt och sålde "Smålänningens jul" och "Filip och Kaspersson".

Jag kan ärligt säga att jag läste aldrig någon av det, det viktiga var att pengarna gick till något som var så fantastiskt bra.

Förra julen när jag träffade honom, såg han ganska sliten ut och jag frågade hur han mådde. Han berättade att han haft cancer i strupen och problem med hjärtat, han skulle in för operation, efter jul så klart!

Jag och säkert många med mig saknar honom enormt mycket, hans livsgärning  var så fantastiskt storartad! Yngve var en beundransvärd människa som lyckades glädja så många med små medel.

Nu sitter jag och storgråter och önskar att ni gick in på hemsidan för att läsa om honom och hans livsgärning och jag hoppas att blir till inspiration!

http://www.sollefteatomten.nu/historia.htm

artist!

Körgårn' tar jag i morgon eftermiddag, nu ska jag ta ett bad, för jag är skitig, riktigt skitig! Hade glömt att man blir det när man håller på att brottas med syrenens rotskott.

Tror dock att, jag plockar rönnbär sedan så jag kan göra min favoritgelé

Vackraste rönnen jag vet, den ser ut som en boll!

Fått upp libbstickan vid ytterdörren, den höll på att breda ut sig över hela rabatten, jag stinker av libbsticka nu   .  Numera är den omplanterad i skogsdelen av trägården, där den kan breda ut sig så mycket den vill. Jag älskar den frodiga grönskan, den ger  djungelkänsla.

Grävt tre hål för att fylla på i syrenhäcken, bara jag vilat ett tag ska jag ut och slita med att gräva upp tre rotskott vid jättesyrenen. Slita, jo, det är ingen lättgrävd jord här, inte! I rabatten där libbstickan stod, är den ok, för där har jag hållit på och jordförbättrat i flera år. Det var rötterna som var problemet där (pust).

Ätte de bline ti å gräv upp en hosta, färe tå bort på körgårn, gräv upp rosaa sätt ne hosta å senn färe tå hem ijen.

Orke ja nå mer senn ska ja plocke rönnbära för å göre gelén.

Imöra tänkte ja tillbringe dan ti skogs (mitt modersmål).

a'Wilma å n'Lucifer tesammans i skoga

när jag grillade fläskkarré, hörde jag helgmålsringningen från "min" kyrka. Det värmde i hjärtat, spred sig ett lugn och jag kände mig så rofylld.

Helgmålsringning är alltid vacker, men den är särskild här, där jag är hemma. Varje lördag brukar jag tänka att imorgon ska jag gå i högmässa. Det blir aldrig av, tyvärr.

Jag kan inte påstå att jag är kristen, jag tycker inte om "organiserad" religion. Snarare är jag en hedning som dyrkar naturen.

Ändå är det något speciellt med kyrkorummet, all sorg, förtvivlan, tacksamhet, glädje och lycka, hela spektrat av känslor sitter i väggarna. Därför känner jag mig aldrig ensam i kyrkorummet.

Mormor och morfar sa alltid att "man ska lyssna på dem som gått före". Jag tror det är det jag gör just där (och på körgårn')

PLATSER DÄR MAN KAN LYSS TILL DE SOM GÅTT FÖRE

Jag har möblerat om i källarförrådet, burit in rottingmöblerna och flyttat marmorbordet från framsidan till balkongen. Det var väldigt skönt att arbeta fysiskt, faktiskt.

Jag har också tagit mig tid att sitta ner och prata med mamma, tänk då blir hon inte alls lika tjatig. Det var min kloka samtalsterapeut som sade det igår: just att hon måste känna sig väldigt ensam och isolerad. Hon sa även att jag skulle räkna till tio, inte vända ryggen till mamma och svära lågt så att hon inte hör. Hela dagen har fungerat över förvåning bra...

Jazz är jätteförkyld och har feber, han gick och lade sig på en gång vi kom hit igår kväll (10) sov till 8 och har sovit ca tre timmar mitt på dagen!

Klart jag vill att han ska bli frisk, men om han fortsätter ha feber imorgon, kan han inte gå i skolan på måndag och då kan vi stanna ett tag till. Jag skulle så väldigt gärna hinna ut i skogen och leta svamp en halv dag eller så.

Jag vill bo här, det vill inte Jazz. Jag hör hemma här eftersom de enda lyckliga delarna av min barndom var hos mormor och morfar, här i Thorsákir. Kanske också för att vi bott i dessa trakter sedan 1400-talet?

Mormor och morfars grav

Mormors mormors grav

Måste plantera om den där Maidens Blush, tror jag ska sätta did en Hosta istället som är lägre.

Likskjutsen

  Användes ända fram till slutet av 60-talet, förstår inte varför de har en massa skräp på den. Respektlöst tycker jag.

Inget särskilt konstigt med det, hundar brukar ju vilja gå ut då och då. Det bästa här är att man bara kan öppna balkongdörren, så går hon ner för trappan och får springa som hon vill, hon tycker att det är skitkul. Det finns ju inga farliga saker här som bilar och sådant.

När hon kommer inspringande vid kvart över åtta, ser jag direkt att det är något, det syns på henne direkt.

Jag gick närmare och ser att hon är insmord på ryggen och huvudet med något som ser ut som lera. Jag säger bada, hon sätter sig under köksbordet, jag säger kom hit och då gör hon det, med svansen mellan benen. Lyfter upp henne, så där som man inte ska göra, jag håller henne bara under frambenen/bröstkorgen (tur hon är liten) på en armlängs avstånd. Wilma lukttar som en blandning av kattbajs och jättejätterutten fisk.

Var oroliga att hon skulle komma tillbaka likadan nästa gången, men hon är en smart hund, jag tror/hoppas att hon fattat att rullar hon sig i underbart doftande saker, blir det bad.

Nu har hon väl varit ut en fyra gånger till, och kommit in ren varje gång.

Jag tackar ödmjukast Wilma, du är en klok hund!

   Wilma som Milou, fast med ett brunt öra...