1. Förälskade pensionärer som t.ex http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article5770955.ab

Eller dem man ser på stan som håller varandra i handen. Det är så fint.

2. Äldre överhuvdtaget, det är vackert med ett ansikte och hand märkt av livet.

3. Barns ögon de första månaderna av deras liv, deras ögon innehåller en sådan visdom, jag tror att de vat allt om universums mirakel då.

4. Barn överhuvudaget

5. Djur, och särslilt deras ungar.

6. Hästar är också djur, men de förtjänar en särskild plats, se in i deras ögon och vishet ser tillbaka på dig.

7. Here Comes the Sun. Den 26:e är det förresten 40 år sedan den släpptes...

8. Älven, hemma.

AOE på Jules dator och jag har surfat runt lite. Jules är ute med kompisar, så det är en rätt normal lördag. Varken sämre eller bättre än någon annan. Måste bara komma ihåg att prata med henne om tältningen nästa helg, det kan vara sista gången det här året det är möjligt. Jag vill åka hem och vara där med henne, särskilt nu när jag vet  att Jules är hemma där också

Alldeles för tidig morgon igen, jag skyller på Jules. Sedan hennes kolikdagar har jag aldrig sovit bra, eller länge på morgonen. Så nu tänker jag ta min frukost till sängen, öppna boken och sedan försöka sova lite till.

vissa dagar som är bra, men ändå så sorgliga.

Jules har en vän som är så rar i ordets båda bemärkelser och jag önskar att jag bara kunde plocka upp henne, slå mina vingar runt henne, skydda, bevara. Hon slår upp sina vingar för alla djur som finns runt omkring, människor också, utan tvivel. Hon vågar säga som det är, jag önskar att jag hade haft hälften av hennes ärlighet och mod, när jag var i hennes ålder.

varför ser allt i "Kändisdjungeln" ut som det är filmat i en studio?

Sarah Waters "The Night Watch" i morse och det är för mig totalt obegripligt hur jag kunde tycka att det var en av hennes sämre böcker!!! Det är en underbar berättelse och den är inte berättad på ett konventionellt sätt.

Boken kretsar kring fyra personer, Kay, Helen, Viv och Viv's bror Duncan.

   Året är 1947 och efterkrigstidens kranka blekhet har kopplat sitt grepp över London. Borta är de krigsårens "do what you will, you might die tomorrow" känsla.

   Det du gjorde, vad som hände under kriget är i det förflutna, men det finns människor som delade det med dig, som delade det som nu är dina hemligheter.

   Spolar tillbaka till 1944. London börjar tröttna, det är svårt att leva fullt ut hela tiden, svårt att krama varje droppe av liv, ur varje sekund. Det är här vi får lära känna hemligheterna, som alla försöker dölja.

    Det hela började 1941 här finns roten till det vid fått veta innan. Det är här i slutet vi får förklaringen till Kay, Helen, Viv och Duncan.

   Sarah Waters berättar en vattentät historia med stora hål i, det kanske låter som en motsägelse, MEN det är det inte. Det är en historia som du och jag hör varje dag, genom vänner. Fragmentarisk men ändå hel, utan att blotta huvudpersonerna allt för mycket. Därför känns Kay, Helen, Viv och Duncan så nära och så levande.

   och städfredag. Lilla murmeldjuret Jules kommer hem och vi ska städa. Nu brukar det ju aldrig bli särskilt mycket städning. Jag börjar skratta bara jag tänker på det.

1. Jules måste prata, hon är aldrig tyst, ofta pratar hon i sömnen med.

2. Jag måste också prata hela tiden, fast jag snarkar nog bara när jag sover.

3. Vi byter ämne hela tiden, Jules måste spela en låt hon gjort, jag måste berätta om något.

4. Vi låter hela tiden, precis hela tiden. Lillebror försöker säga något, men får inte en syl i vädret.

5. Lillebror går och spelar GTA

6. Jag och Jules sjunger Miss Li's Oh Boy eller något liknande.

7. Skrattar hela tiden.

Så håller vi på i någon timme

8. Jules får lite dåligt samvete och går och spelar GTA med Bråååschan (som hon säger)

9. Jag är helt slut, men lycklig.

Behöver jag säga att det inte blev någon städning, det är bäst att jag börjar med den nu!

Dessutom kan vi kanske försöka ta det lite lugnt eftersom Lillebror ändå ska sova hos en kompis ikväll.

Det är märkligt hur det blir med ens barn, det finns ingen som varit så energikrävande som Jules mer eller mindre ända sedan hon föddes och nu får jag tillbaka all den där energin och mera från henne. Vilken fantastisk tur jag har!

Jules sover med öppen mun, då är hon nämligen redo att börja prata så fort hon vaknar!!!

ut med Wilma vid 23-tiden igår, var det så underbart stjärnklart. Det får mig alltid att tänka på "Harry Potter and the Philosopher's Stone" Chapter fifteen, The Forbidden Forest

'Always the innocent are the first victims,, he said. 'So it has been for ages past, so it is now.'

'Yeah,' Hagrid said, 'but have yeh seen anythin', Ronan? 'Anythin' unusual?'

'Mars is bright tonight' Ronan repeated,' while Hagrid watched him impatiently. 'Unusually bright'

Jag älskar dessa böcker, köpte de två första till Jules till hennes 9-års dag  (jag kollade i boken). Böckerna var ju vansinngt 'hypade' så jag var väldigt tveksam, oftast tycker jag att sådana böcker är värdelösa. Nu var det någon kampanj på Akademibokhandeln så köpte de där två första och väntade mig skit. På den tiden brukade jag läsa hennes böcker först om jag inte riktigt visste vad de var för några. Slukade dessa böcker och sedan var jag fast i vad jag tror är en livslång kärlek. Dagen efter hennes födelsedag beställde jag "The Prisoner of Azkaban" (kollade på Adlibris, är jag nogrann eller?) och insåg att även om böckerna är bra på svenska så är de fantastiska på engelska.  Jag har väntat och längtat samtidigt som jag sörjt eftersom varje ny bok närmat sig slutet. Jag har läser om dem ungefär en gång per år och alltid innan den nya kommit ut. Jag läser dem fortfarande varje år, de är gamla vänner att träffa igen, igår blev jag sugen igen. Det blir ett återbesök i J.K Rowling's fantastiska värld direkt efter jag avslutat Sarah Water's "The Night Watch"